OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1) OMJUBLA. (i poesi l. vitter stil) kringjubla (ngn); äv. bildl. Stagnelius (SVS) 3: 97(1817). De massor, som nyss omjublade honom (dvs. Vilhelm II), ropa nu på hans avsättning. Segerstedt Händ. 148(1918, 1926).
