Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OFÖRNUFTELIG, adj.; adv. = (Helsingius (1587)), -A (OPetri MenFall H 2 b (1526), Lind (1749)), -EN (G1R 1: 262 (1524), Ekblad 36 (1764)).
Ordformer
(-nuft- (-nufft-, -nvft-) 15241764. -nupt- 1561)
Etymologi
[till FÖRNUFTLIG]
(†) = OFÖRNUFTIG 2; företrädesvis ss. adv. G1R 1: 262 (1524). Ther före tala the oförnuffteligha, som såå säya. OPetri MenFall H 2 b (1526). Ekblad 36 (1764).

 

Spalt O 398 band 18, 1949

Webbansvarig