Publicerad 1949   Lämna synpunkter
ODLA ω3dla2 (odla (säges) ömsevis ådla och odla. Leopold i 2SAH 17: 84 (1824)), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Kellgren (SVS) 6: 48 (1775)), -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE, -ARINNA, se avledn., -ERSKA (tillf., Möller (1807) osv.).
Ordformer
(odla 1689 osv. ola 1552)
Etymologi
[jfr nor. odle, äv. i uttr. odle en gård, bo på en gård så länge att man får full ärftlig äganderätt till den, vinna full ärftlig äganderätt till en gård; sannol. avledn. av ODAL, varvid bet. utvecklats från ”göra (jord) till odaljord” till ”ta (jord) under bruk, bruka (jord)”. — Jfr ODLAD, ODLING]
1) med avs. på obrukad mark (skogsmark, mossar, ängar o. d.): bearbeta för att göra lämplig för jordbruk (gm nedhuggning av träd, uppbrytning av stubbar o. stenar, utdikning o. d.), uppodla; äv. med avs. på åker o. d., dels resultativt: åstadkomma (ngt) gm uppodling av obrukad mark, dels (o. vanl.): bedriva växtodling på, bruka (se d. o. 11); äv. abs.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.; särsk. i uttr. odlad äng, äng åstadkommen gm arbete (sådd osv.), motsatt: naturlig äng; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 4). Den svarte Lucifer som odlat mörksens länder. Kolmodin QvSp. 2: 332 (1750). At hafva upröjt och odlat et stycke oländig mark. Hasselroth Campe 27 (1794). Sandreflar .. förhärja .. odlade fält. Stiernstolpe Cuv. 118 (1821). Höskörden från såväl odlad som naturlig äng har (osv.). TLandtm. 1897, s. 4. SDS 1947, nr 107, s. 16. — jfr DJUP-, IN-, UPP-ODLA samt DYR-ODLAD.
2) med avs. på (kultur)växt: (driva jordbruk o. d. för att) frambringa l. producera; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Odla säd, lin, trädgårdsväxter. JGOxenstierna 2: 131 (1796, 1806). De hade odlat säd, men också rosor och jasminer (på en liten herrgård). Lagerlöf Holg. 2: 418 (1907). — jfr FÖRSÖKS-, HEM-, KONTROLL-, MASS-ODLA, BET-, KORN-ODLANDE samt KRUK-ODLAD. — särsk. i det bildl. uttr. odla sin kål, se KÅL, sbst.2 1 d.
3) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv. av 2, med avs. på (mindre) djur (t. ex. höns l. silkesmask): (yrkesmässigt) idka skötsel av (höns osv.), ofta med bibegrepp av frambringande av större o. bättre bestånd; särsk., med avs. på fisk: hålla o. uppdraga i slutet fiskevatten l. i särskilt för ändamålet inrättade anstalter (fiskodlingsanstalter), äv.: utplantera i fiskevatten; äv. oeg., med avs. på pärlor: främja uppkomsten av (pärlor) gm att införa en främmande kropp (pärlemorkärna) innanför musslans skal; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk anv. De ändamålsenligaste sätten att odla fisk. Cederström Fiskodl. 171 (1857). Tillfälle att odla höns i stora antal. HandtvLBl. 1905, s. 18. Man odlar silkesmasken på konstmässigt sätt för att kunna drifva silkesodlingen i stort. PT 1906, nr 272, s. 3. En collier av odlade Pärlor. GHT 1935, nr 296, s. 6. — särsk. (i fackspr.) med avs. på bakterier: förvara i viss näringsvätska för att erhålla en bakteriekultur. Auerbach (1913). Almkvist Könssj. 104 (1924). jfr RENODLA.
4) [jfr fr. cultiver i motsv. anv.] i bildl. anv. av (1 o.) 2: utbilda l. utveckla l. upparbeta (ngt); främja l. vårda sig om l. (med intresse) syssla med l. handha l. sköta l. ägna sig åt (ngt); (flitigt) använda (en metod o. d.); idka, bedriva. De första, som .. började at odla anatomien. SvMerc. V. 2: 96 (1759). Att han med framgång odlat musik, målning och poesi. GHT 1871, nr 137, s. 3. Tider .. då menniskorna .. finna tillfälle att odla äfven andra böjelser än de för deras blotta existens nödvändiga. Rein Psyk. 2: 145 (1891); jfr a. Den (dvs. en viss form för uppsatsskrivning) bör odlas långt mer, än som nu torde vara fallet. SvTidskr. 1931, s. 63. — särsk.
a) med avs. på förstånd, förmåga, talang, kunskap o. d.: upparbeta, utveckla, utbilda. (Att) odla Siälen. Börk Darius XVIII (1689). Det munteliga föredragandet .. borde sorgfälligare odlas än nu sker. Bergklint MSam. 1: 224 (1781). Att vi .. ha stor fördel av att odla vår smak. Larsson Bildn. 6 (1908).
b) [jfr motsv. anv. av fr. cultiver] med avs. på bekantskap l. vänskap o. d.: vinnlägga sig om, underhålla; äv. (ngt vard.) med avs. på person: (ivrigt) underhålla bekantskapen l. vänskapen o. d. med. Odla någons vänskap. Dalin FrSvLex. 1: 38 (1842). Hon odlar presterskapet. Sturzen-Becker 4: 209 (1862). OoB 1930, s. 516.
c) (†) med avs. på person (jfr b): bilda, uppfostra, kultivera (se d. o. 4). Du har orätt i att man ej af läsning odlas. Geijer I. 8: 380 (1805). Den, som dig sökt att odla och att lära. Dahlgren Calderon 55 (1858). — särsk. refl.
α) utbilda sig, utveckla sig, utvecklas; jfr BILDA, v.1 6 a slutet. Emanuelsson Plut. 1: 5 (1842).
β) skaffa sig bildning, tillägna sig kultur; jfr BILDA, v.1 6 b slutet. Kustfolk odla sig alltid förr och lättare (än inlandsfolk). Geijer I. 5: 207 (1819).
Särsk. förb.: ODLA SIG TILL. (†) till 1; om jord: bli mera lämpad för växtodling, bli bördigare. Ää som jorden hon olar sig till, så vexer och affvelen till. G1R 23: 433 (1552).
ODLA UPP10 4 l. OPP4. jfr uppodla. särsk. till 1, = odla 1. Beskow DeUnga 48 (1904). (Småland har) folk, som kan odla opp mossarna. Lagerlöf Holg. 1: 172 (1906). jfr: (Västgötadialekt) Odla upp, Sv. bruka, taga åpp ny åkerr ällerr äng. Hof DialVg. 217 (1772).
Avledn.: ODELBAR30~2, adj.2 (adj.1 se sp. 206) (numera bl. ngn gg, bygdemålsfärgat) till 1: som kan odlas, odlingsbar. Weste (1807). Odlad eller odelbar Jord. VexiöBl. 1814, nr 53, s. 2. Odelbart land. Hildebrand Isl. 52 (1867; uppl. 1883: odlings-). TurÅ 1917, s. 232 (fr. Öland). jfr Rydqvist SSL 5: 59 (1874).
ODLARE, m.||(ig.). person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt odling (av ngt).
1) till 1 o. 2; äv. (i sht i vitter stil) pregnant: jordbrukare, bonde. Wallquist EcclSaml. 1—4: 148 (1788). Odlaren strör i mörka mullen / Fröets sådd för kommande skörd. Geijer I. 3: 317 (1840). Nu vet man .. att Esseerna voro odlare af vin. Agardh ThSkr. 1: 67 (1843, 1855). SFS 1940, s. 861. jfr bet-, blomster-, cyklamen-, dahlia-, frukt-, frö-, kaffe-, kakao-, kaktus-, korn-, lin-, moss-, ros(en)-odlare m. fl.
2) (utom ss. senare ssgsled bl. tillf.) till 3. (Han är) vår mest framstående odlare af Gordonsetters. SD(L) 1905, nr 128, s. 8. jfr bi-, fisk-, fjäderfä-, höns-, karp-, lax-odlare m. fl.
3) (i vitter stil) till 4; bildl. UpfostrSTidn. 1782, s. 88. Att den estetiska vetenskapen hos oss haft få odlare. Wirsén (1871) hos Klockhoff ESkr. XIX.
Ssgr (till odlare 1; i sht i vitter stil): odlar- l. odlare-bragd. storartat (ny)odlingsarbete. NoK 150: 25 (1942).
-liv. (†) liv ss. lantbrukare. 2SAH 10: 177 (1821).
-möda, r. l. f. SvD(A) 1932, nr 191, s. 16.
ODLARINNA, f. [delvis till odlare] (†) till 1: kvinna som ägnar sig åt lantbruk. Runeberg 1: 298 (1841).
ODLIG, adj. (†) odlingsbar (se d. o. 1). Thorild Bref 1: 87 (1782). Murberg FörslSAOB Bih. (1793).

 

Spalt O 211 band 18, 1949

Webbansvarig