| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OCK ok4, äv. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) o4 l. å4 (åck Dalin; ok؛ säll. t. e. i v. Svl. hvardagl. oh؛ el. o؛ LoW (1889), ok4 LoW (1911); jfr äv. under OCH, konj., angivna ä. uttalsuppgifter hos Columbus o. Lagerlöf, som sannol. ha avseende på såväl konj. och som adv. ock), adv.
också; utom bygdemålsfärgat i vissa trakter numera bl. i utpräglat skriftspr., utom i 3 a, 7 c i sht i arkaiserande stil.
1) = OCKSÅ 1. Jak Gotzstaff Ericson .. loffuar oc tilsiger .. Biscop Hans i Lincöp(ing) .. Först at .. Item at .. Jtem vill iak oc stadfesta forsuara oc beskerma alle then helgo kirkes priuilegia Personer oc ägodelar. G1R 1: 3 (1521). Sedhan .. foor iach .. vp till Hierusalem medh Barnaba, och toogh och Titum medh migh. Gal. 2: 1 (NT 1526; Bib. 1541: ock; Bib. 1917: också). Een liten boock j huilko closterleffwerne forclarat warder, ther och noghot foregiffwes hwadh skadha .. sådana leffuerne haffuer giordt. OPetri (1528; boktitel). I hans föllje war och Nills Bielke (m. fl.). Spegel Dagb. 26 (1680). Härvid kan och påses noten 22. LandtmFörordn. 1 (1765). Jacob kallades ock Israël. Lindblom Cat. 7 (1811). De Geer Minn. 1: 41 (1892). — särsk.
a) i uttr. icke blott l. (numera föga br.) icke allenast (förr äv. ej allena) .. utan ock, icke blott .. utan även; jfr e slutet. Luther anammer ey aleene thet nyie testamentit, vtan och thet gambla mz. OPetri PEliæ c 1 b (1527). At Gudh all ting icke allenast hafuer skapat och skickat; vthan och ännu vppehåller, styrker, och styrer förmedelst Taal, Måt, och Redho. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). Jag är optimist icke blott i fråga om världsstyrelsen i dess helhet utan ock i fråga om samhällsutvecklingen. De Geer Minn. 1: 177 (1892).
b) i förb. såväl l. (i vitter stil) så (förr äv. både) .. som ock, såväl .. som (även). Bådhe skreffteligen som ock mundteligen. Schück Wivallius 1: 230 (cit. fr. 1650). Hwarsom alla Gudar wore, / Så the små som ok the store. Lucidor (SVS) 182 (1672). Undersökiande så väl af uphandlingsdeputationens förde administration .., som och contributionsränteriets förvaltning. 2RA 1: 47 (1719).
c) (†) i förb. även ock l. ock även, dessutom, därjämte; jfr ÄVEN-OCK. Kyrkian La Salute .. Har och äfwen en annan Cupel för högchoren. SvBrIt. 1: 81 (c. 1700). Åderlåtningen (å de sjuka kreaturen) sker på bägge sidorne af halsen, äfven ock under tungan. PH 5: 2944 (1750). Rääf Ydre 1: 107 (1856).
d) i förb. så ock, förr äv. såsom ock l. som ock l. samt ock, som till funktionen ofta närmar sig en samordnande konj. l. prep.: och dessutom, och vidare, och därjämte; samt; jämte; numera bl. tillf., inledande en (elliptisk) sats. (Danska adeln) hade hyllatt och suoritt sså många konungar i Danmarck på ett åhr, först hertog Hans .., sedan greffue Christoffer .., så och hertig Albricht .. och sså konung Christian. Brahe Kr. 21 (c. 1585). Hvilke Register, sampt och de bytes längder som .. opå Arfskiftett sammandragne äre, .. iagh ännu udi .. Richzens förwaringh hafver. 1MeddRArch. I. 1: 47 (c. 1618). Den 14 Martij .. rychte jagh i Fredlandh igien sosom och besatte Treptaw. OxBr. 8: 38 (1631). Hedevig Eleonora, .. Furstinna till Rugen, .. Så och Pfalszgrefinna wid Rein. Verelius Herv. Dedik. 2 (1672). Vi skola bedja, emedan Gud manat oss till bönen .., så ock derför att vi städse behöfva fly till honom. Kat. 1878, nr 167.
e) (†) i förb. med negation: heller. (De visste ingenting om brevet); iche wiste the och annat än Haans Tilie hade bekommett beskeden aff tolleren att wtföre t[un]nerne. SkrGbgJub. 6: 82 (1587). Ej må ock någor föra i testamente in, at hvar som thet klandrar, skal vid thes arfsrätt skild vara. ÄB 17: 7 (Lag 1734). särsk. i uttr. icke allenast (l. ej allena) ingen .. utan ock icke (l. ej), varken ngn .. eller; jfr a. Dalin Arg. 2: 331 (1734, 1754).
2) = OCKSÅ 2; ofta i sats inledd av så l. såsom. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Och förlåt oss wåra skuld, såsom och wij förlåtom them oss skyldoghe äro. Mat. 6: 12 (NT 1526). The äro hebreisch, så är iach och, the äro Jsraeliter iach och. 2Kor. 11: 22 (NT 1526; Bib. 1541 o. 1917: ock). Jag will icke hädan wika, / Utan mig lägre wid denna åå, / .. Det samma kunne I och giöre. Carl IX Rimchr. 11 (c. 1600). Som sucken engång jag somnar, ock jag. Runeberg 1: 405 (1844). Född i Sveriges hufvudstad, tillbragte .. (Leopold) ock därstädes största delen af sina mannaår. Nyblæus Forskn. I. 1: 129 (1873, 1879). Korna drömma vid månens ljus / sommardrömmar i båsen; / glömsk af sele och pisk och töm / Polle i stallet har ock en dröm. Rydberg Dikt. 1: 141 (1882). Och fast han knappt äger skjortan kvar, / så tror Lars i Kuja på bättre dar, / så ock Lars i Kujas käring. Fröding Guit. 59 (1891). — särsk.
a) (†) i förb. jämväl ock, även ock, likaledes, sammaledes, likaså. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644: jämwäl och). Här på Bomila är (för krigsfolkets räkning) nedsatt många tusende L℔ hö, halm, tort brö och Råg, äfven ock på Steendahl. UrFinlH 319 (1782).
b) (†) i förb. ock icke heller i ett led som korresponderar med ett föregående negerat led: ej heller. Svart G1 59 (1561).
a) (fullt br.) i förb. eller (..) ock. The gamble Göthar .. haffua boodt ther nw är Vngern, eller och lenger bort. OPetri Kr. 8 (c. 1540). Gud .. gifver oss det, hvarom vi bedit, eller ock det, som .. nyttigare är. Kat. 1878, nr 171. Bergman Mark. 187 (1919). särsk.
α) (numera föga br.) i förb. antingen (förr äv. anten) .. eller ock, antingen .. eller (också). RP 8: 358 (1640: anten). Thet Swenske Poeterij ansar allehanda Saker, så Himmelske som Jordiske (osv.) .., antingen the medh Lijff och Anda begåfwade äre eller och icke. Arvidi 8 (1651).
γ) med tydligt framträdande bibet. av 1 l. 2: eller .. i annat fall även. Lugnt med sin medalj i näfven / Steg dragonen in: / ”Gif åt Stål en penning äfven, / Eller tag ock min!” Runeberg 2: 87 (1847).
b) (mera tillf.) dels i förb. med eljest, dels i det senare av två led förbundna med dels .. dels. Lääs .. / .. Rhetorica delle Puttatie; / .. Elies är ock en Book af fyre regerande Kungar; / Ther i tu nogsam lust, och tröst och månghanda finner. Stiernhielm Herc. 150 (1648, 1668). Regn, hvilket dels rinner bort till lägre ställen, dels ock af jorden indrickes. Biberg Linné Oec. 14 (1750).
c) (†) i förb. heller ock korresponderande med negationen i en föregående sats: ej heller, eller. (Vi) wele .. förbiude, att inted krigh eller fiendskap skall begynnes eller företages emoth Store Nogård eller Pleskow, heller och dhe Nogårdske eller Pleskouske tilliggende huus, land och folck. SvTr. V. 1: 38 (1585).
4) = OCKSÅ 4. OPetri MenFall M 7 a (1526). Ath tw icke skalt kenna dödhen, ja at han och skal wel smaka tich. Dens. 1Post. 87 b (1528). De Vjse visa sig och mitt i Sorgen glada. Frese VerldslD 111 (1721, 1726). En Präst, som .. borde med alla menniskor, Ovännen ock, lefva i försonlighet. VDAkt. 1790, nr 523. Ringa är jag (dvs. nyponblomman), kan man tycka, / Men ock jag skall sprida lycka. Wirsén Dikt. 128 (1876). — särsk.
a) i ordspråk l. ordspråksliknande talesätt; se vidare under BRÖD 1 a, GRYTA a; jfr OCKSÅ 4 a α. The myndighe fela ock. Psalt. 62: 10 (Bib. 1541). Åsnor finnas och på tw been. Grubb 892 (1665). I gamla Stubber finsz og färska Ympe-Qwister. Warnmark Epigr. G 4 a (1688).
b) (†) i förb. med negerande ord l. uttr.
α) ens; äv. i förb. än ock korresponderande med negation i en föregående sats: icke ens. Trooheeten hafwer icke sitt Säte, hwarken i Ögonen, eller i Händerna, eller i Fötterna, ja och icke i sielfwa Hufwudet; uthan alldramäst i Hiertat. RelCur. 180 (1682). De mästa hafva aldrig pipan af munnen, än ock när de gå bland fodret, åka in hö el:r säd, tröska, täcka och rygga halmtak. Lönqvist Bara 7 (1775).
β) till funktionen motsv. en hypotetisk koncessiv konj. (jfr c): om än (icke). (Min fiende begagnade mot mig) ett annat medel, som skulle ofelbarligen, och icke stöta mig af, visserligen sätta mig bredevid biskopsstolen. Rhyzelius Ant. 185 (c. 1758).
c) i en hypotetisk koncessiv bisats, = OCKSÅ 4 b. Bureus Suml. 53 (c. 1600). Om du (dvs. Diana) och flydde / Mitt op i Fiällen, / Innerst i Bärgen, / Skal tu befinn’ hins / Store Cupidons / Kraftige Bogha. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Men stundar ock vårt fall en dag, / Från dina skuldror purpurn tag, / Lyft af dig kronans tvång. CVAStrandberg 1: 39 (1844). Men strunt är strunt och snus är snus, / om ock i gyllne dosor, / och rosor i ett sprucket krus / är ändå alltid rosor. Fröding NDikt. 128 (1894). Den verkliga och berättigade betydelsen af hvad man, låt ock vara med ett mindre lämpligt men dock begripligt uttryck, kallat sanningar som äro öfver förnuftet. MinnCJBoström 110 (1897). Schück o. Lundahl Lb. 1: 95 (1901). särsk. (†) i förb. även ock om, även om, om än. NoraskogArk. 6: 102 1825).
d) (numera föga br.) generaliserande, i vissa bisatser (inledda av t. ex. eho, huru, var(est), vart, när): än; jfr OCKSÅ 4 c. Holof. 11 (c. 1580). (Mom.) IV. Att ingen ehoo han och ähr någon frijhett indulgeres (dvs. beviljas) uthij tullen. AOxenstierna 1: 481 (1633). Mitt lif är i Herrans hand, hvarest jag ock mig befinner. Tegnér Armfelt 3: 263 (i handl. fr. 1810). Så öfverhopad .. (Blom) ock var af Embets-ärender, så klanderlöst .. han dem ock förrättade. Odhelius ÅmVetA 1815, s. 10. Men för min blick .. står morgon och solsken, / Morgon och solsken och lif, leende, hvart jag ock ser. Stenbäck Dikt. 5 (1840). Men hur ock striden hvälfde, / Fick gubben ostörd bli, / Och vän och ovän lika / Gick vördande förbi. Runeberg 2: 35 (1848). Ahlman (1872). särsk. (†) i indirekt frågesats inledd av om: överhuvud, ens. Här kan iagh tijgandes intet förbijgå D(omine) Olaj Wormij obetänckte förmätenheet; Hwilken .. intet hafwer försyn göra sin Läsare twijkachtig, om och någon Wästgöthe Lagh i Werlden någon sinn hade warit til. Stiernhielm WgL Föret. 2 (1663).
5) anknytande ett led till ett föregående, till vilket det står i ett visst, mer l. mindre markerat motsatsförhållande, närmande sig bet.: dock, däremot; numera bl. (mera tillf.) i satssammanhang som äv. på annat sätt anger l. antyder ett motsatsförhållande (t. ex. i sats inledd av men): å andra sidan (även); jfr OCKSÅ 5. Wiil hon komma hiit jn igen, dhå äre wij ther tiil Frijdz medt, wiil hon och icke, dhå må hon råde. G1R 11: 208 (1536). H(ertig) Carl .. hafver .. förårdhnad till biscop i Strägnäs hvem h(ans) f(urstliga) N(åde) täckts hafver, icke allenast utan andre biscopers samtycke, utan och h(ans) k(unglig) M(ajestät) medt, som och borde thär om först vara åttsport. RA I. 3: 169 (1593). Om något går af, kan han ock så lagha, at något tilökes. RP 8: 358 (1640). Du tjusar dåren: men ock eldar Dygderna. Thorild (SVS) 1: 62 (1781). Han ælskar nöjen; men kan ock vara dem förutan. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Kellgren (SVS) 5: 600 (1792). Lindfors (1824). — särsk.
a) (†) i förb. med negation: (ej) heller. Man der (dvs. i Sparta) naturens son, ej konstens docka såg, / Ej någon inbilsk hög, men ock ej någon låg. GFGyllenborg Vitt. 1: 133 (1795).
c) (†) i det adverbiella uttr. var ock icke, varom icke, i motsatt fall; jfr 4 c. HH XIII. 1: 129 (1564). Dett wore önskeligit att nå freden; Men hwar och icke, att man då söktte Fienden i en annars Land, änn här hemma i landet. RARP 1: 55 (1627). Skall effterses, om de orden, som finnes cap. 19 och 20 Edz[öris]balken .. äro införde, .. hwar och icke, skola the här införas. FörarbSvLag 2: 344 (1708). Linné Bref I. 2: 95 (1747). Weste 1: 1155 (1807).
a) = OCKSÅ 6 a. G1R 1: 27 (1521). Hwadh menniskian såår thet wardher hon och skärande. Gal. 6: 7 (NT 1526; Bib. 1917: det skall hon ock skörda). När .. (Danmark) växer, så växe vij och. RP 8: 145 (1640). Om then (dvs. staden Travemünde) blifwer intagen, så kan och Lübeckz stadh intagasz. Bolinus Dagb. 11 (1666). Han (dvs. Noak) väl visste / At en mänska var / Torstig af naturen / Som de andra djuren, / Därför han ock .. / Vin planterat har. Bellman (BellmS) 2: 79 (c. 1766, 1791). Men om nu den kristlige läraren sålunda stärker sig i denna tro, så skall ock i hans hjerta uppkomma en helig frimodighet. Flensburg KyrklT 194 (c. 1875). Varje sak har två sidor, så ock det gamla byalagets organism. Nilsson FestdVard. 78 (1925); jfr 2. — särsk.
α) (†) i förb. även ock l. ock även. (Försök utröna) Om the (som du tänker anställa) förtala then Man, hwilken the tiente nu sist … / Merkes och sådant, så dragh icke slijk Paddor i hoop, / Ty the och äfwen titt Nampn kunna så komma i roop. Arvidi 165 (1651). Herr Comminister Wetter är ock en högt ålderstegen man, äfven ock mycket svag. VDAkt. 1784, nr 550; jfr 1 c.
β) (†) i förb. med negation: heller, ens. Thet är ganska lijkt, ja thet kan och icke feela, at (osv.). OPetri Kr. 8 (c. 1540); jfr 4. (Tersites) war så groff och skamlös at han och icke the öffwersta skonade. Balck Es. 18 (1603); jfr 4. Men der Uplysning ej finnes, der finnes ock ingen Allmänhet. Kellgren (SVS) 5: 603 (1792).
b) = OCKSÅ 6 b. (Det är icke möjligt att ge Sören Norby den begärda lejden;) æra ock nw waare wthliggare wthe tiil siøøs the honom hans ondha wilia nesth gudz hielp fortaga skolæ. G1R 1: 220 (1524); jfr 1. Det blef då Greken förelagt, at vildiurs modet dämpa; / Men när han noga det besåg, så tordes han ej kämpa: / Vår unga Jason fant och väl, han skulle ej bestå / J kamp, mot villa varje-lor och gamla lejon gå. Nordenflycht QT 1745, s. 140. Oftast är tonen bra nog dyster, men så äro ock ämnena stundom af mycket sorglig natur. PT 1899, nr 245, s. 3. särsk.
α) (†) i konditionalsats, vars huvudsats anger att ngt göres med tanke på den eventualitet som konditionalsatsen anger. Dher effter blefwe alle Siuke wäl besichtigade, och medh flijt undersöckt, om och nogon skulle ställa sigh siuk och bräcklig, uthaff Girugheet (medan hwar och een sedan bekommer een Förähring). RelCur. 58 (1682; konj. ’om’ icke entydigt konditional).
β) (†) i förb. med negation: heller. (Han) förmeenes .. långe sedan wara dödh, allthenstundh och Jngen haff(ver) någodt spordt till honom. VDAkt. 1676, nr 171.
7) (utom i a, b, c numera knappast br.) = OCKSÅ 7. Thet är och icke alt vthi mären som doger ath äta. SvOrds. C 7 a (1604). Hållt stilla mitt Förnuft, lät Herren Gud og råda. Warnmark Epigr. A 2 a (1688); jfr 5. — särsk.
a) = OCKSÅ 7 a. Svart G1 16 (1561). (Per Brahe d. ä.) hade och så sin seningebud thill Danmarck, att then danske krigzmachten skulle och mötta .. (den svenske konungens män) både thill hest och fott på en försagt dagh wid Jngilstadt wthj Konunge heradt wdj Smålandt, såsom och skiedde. Brahe Kr. 35 (c. 1585). Förmodligen fruktade polackarne, att deras konung, om han en gång lemnade sitt land, ej mera skulle dit återvända. Det visade sig ock, att deras farhågor ej saknade grund. IllSvH 3: 360 (1878). Lagerlöf Troll 2: 105 (1921).
b) i utrops- o. frågesatser; dels i dylika satser som ange l. antyda följden av l. orsaken till ngt som nämnts i det föregående (med nära anslutning till 6 a, b), dels (förr) allmännare: väl, förresten, då (värkligen); jfr OCKSÅ 7 b. Kan ock en blinder ledha en blindan, falla the icke bådhe j gropena. Luk. 6: 39 (Bib. 1541; Bib. 1917: väl). Weetstu ock Ho den är, den med dig snackar i löndom? Stiernhielm Herc. 285 (1658, 1668). Anna. Tänck dock Aeneas, att ingen otroo olönt blifwer. Aeneas. Tillwijta mig icke så grof beskyllning utan ringaste orsak. När har iag och wäll Dido ett stadigt ächtenskap swurit? 2Saml. 1: 122 (c. 1669). När nu dem (dvs. indianerna i Nya Sverige) swaras, at the der (dvs. i himlen) intet skola behöfwa någon Mat eller dryck, .. gifwa the til swars, du måste wist wara en stor liugare, kan och en menniskia utan mat och dryck lefwa? Holm NSv. 149 (1702). Men säg om jag följde dig, — följde dig som din brud, din maka? Hvad gör det ock, om några onda tungur vanärade mitt namn. Jolin MSmith 68 (1847).
c) (vard.) = OCKSÅ 7 c. Men så tag mig och tusan. Tavaststjerna Tärnbg 21 (1894). Tusan ock! Östergren (1933). särsk. i uttr. varmed ngt kraftigt förnekas l. bestrides, ofta utan att ngn negation är utsatt; numera nästan bl. (vard., fullt br.) i uttr. pytt ock. Menar i han giör det? jo fan ock. Serenius N 3 b (1734). Kan jag väl gifta mig utan .. (min matmors) samtycke? Och menar han det är så lätt at få det? Jo pytt ock! lita icke på det. Björn Carol. 5 (1794). Och sen jag honom (dvs. min man) ser hvar qväll med mössan på, / Så har jag fan ock intet välde. VexiöBl. 1825, nr 15, s. 3. Jag hoppades få sofva igen mig en smula. Men pytt ock; fienden skulle snart förvandla mitt hopp i en chimär. SD(L) 1902, nr 434, s. 5. särsk. (numera bl. i Finl.) i uttr. visst ock, visst inte! Sederholm Finl. 1: 170 (1863).
Spalt O 173 band 18, 1949