Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÖFF nöf4, interj.
Etymologi
[av ljudhärmande urspr.]
återgivande grisens läte; ofta upprepat två l. flera ggr. Topelius Läsn. 3: 85 (1867). ”Nöff, nöff, nöff, vi har kommit för tidigt från far och mor…” sade smågrisarna. Lagerlöf Holg. 1: 234 (1906).
Avledn.: NÖFFA, v. (mera tillf.) om gris: säga ”nöff”. jfr: Svinfamiljen — mor och nio barn — låg smånöffande i bosset. Slotte Solskensf. 50 (1924).

 

Spalt N 1273 band 18, 1948

Webbansvarig