Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEUROS nävrå4s l. nä͡ɯ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. nevros)
Etymologi
[jfr t. neurose, eng. neurosis, fr. névrose, nylat. neurosis; bildat till gr. νεῦρον (se NEURON); jfr νευρόω, spänner senorna; användningen införd av den skotske läkaren W. Cullen († 1790)]
i sht med. nervsjukdom (utan påvisbara anatomiska förändringar av nervsystemet); numera nästan bl. om psykogent sjukdomstillstånd kännetecknat av disharmoni i kroppens nervösa funktioner (t. ex. hysteri, neurasteni m. fl.); äv. bildl. Traumatisk neuros, som uppträder efter en fysisk l. psykisk skada. TLäk. 1837, s. 91. Expressionismens nevros. SvD(A) 1931, nr 277, s. 7. Dahlberg SjSamh. 2: 34 (1937). — jfr CILIAR-, PSYKO-, TVÅNGS-, YRKES-NEUROS m. fl. —

 

Spalt N 515 band 18, 1947

Webbansvarig