Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEFRIT nefri4t, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. (om olika fall l. slag av nefrit) -er. Anm. Stundom användes den gr.-lat. formen nefritis (nephr-). Pfeiffer (1837).
Ordformer
(förr äv. nephr-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. nephritis, fr. néphrite; av senlat. nephritis; av gr. νεφρῖτις (urspr. adj.: som har avseende på njurarna, med underförstått νόσος, sjukdom), njursjukdom, till νεφρός, njure (se NEFRO-)]
med. njurinflammation. Fall af parenkymatös nefrit hos barn. FörhLäkS 1862—63, s. 148.
Avledn.: NEFRITISK, adj. [jfr t. nephritisch, eng. nephritic, fr. néphrétique, ävensom lat. nephriticus, gr. νεφριτικός, som lider av njursjukdom]
1) med. som har avseende på njurarna, njur-. Dalin (1871). Tholander Ordl. (c. 1875).
2) [efter nylat. (lapis) nephriticus] (†) i uttr. nefritisk sten, = nefrit, sbst.2 Rinman 2: 195 (1789).

 

Spalt N 428 band 18, 1947

Webbansvarig