| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MYLLA myl3a2, v.1 -ade ((†) pr. sg. pass. -es Juslenius 217 (1745), VetAH 1751, s. 235; ipf. pass. mylldes VetAH 1741, s. 142, Sjögren Journ. 16/9 1797; p. pf. m. myllder Boije Landth. 14 (1756)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (†) förvandla (ngt) till mull l. humus. Bellman 6: 43 (1787). När torfven är genom förruttnelse eller svedjande myllad. Retzius FlOec. 300 (1806). — jfr FÖR-MYLLAS.
3) (i vissa trakter) lant. om förvandling av (hård, kokig) åkerjord till jord med lucker, lös l. finfördelad konsistens.
a) gm bearbetning med ngt redskap göra (åkerjord) lucker o. finfördelad, luckra upp; förr stundom liktydigt med: bearbeta med årder, ärja, särsk. i fråga om tredje o. sista ärjningen av en åker före sådden. Ther .. (bönderna) köra åkren 3 gongor, kalla the, först, rista; sedan, tvära; och 3:dje gongen, mylla. Ullenius RerVarQuinquag. 34 (1731). Nyttan af .. (åkervältens) bruk, i synnerhet på hårda ler-åkrar är ganska stor, emedan den under sit framrullande tillika sönderskär, krossar och myllar åker-jorden. Gadd Landtsk. 3: 158 (1777). Bengts Vargt. 43 (1915). särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om jordstycke l. jord som bearbetats på detta sätt. VetAH 1741, s. 143.
b) refl., om åkerjord: bli lucker o. finfördelad. Leran härstädes är af den beskaffenheten, at hon ej af Solen hårdnar, .. utan myllar sig lätteligen för Årdret. Åhstrand Öl. 20 (1768). Hammar (1936).
4) täcka över (ngt) med mull l. jord, lägga ned (ngt) i jorden (så att det täckes av ett jordlager). — jfr IGEN-, IN-, NED-, TILL-, ÖVER-MYLLA.
a) lant. med avs. på utsäde, utsått gödningsmedel o. d., om arbetsprocedur (harvning, ärjande, plöjning o. d.) varigm utsädet osv. bringas ned i o. blandas med jorden; med subj. betecknande person l. redskap. VetAH 1741, s. 145. I lös jord kan .. (linfrö) utan fara någorlunda djupt nedmyllas, men i ler-jord är den djupa myllningen äfventyr underkastad. Alm(Sthm) 1769, s. 36. Kalk, kalisalt och superfosfat utspredos den 4 maj (1904) på plogtiltan och blefvo omedelbart myllade med harf. LAHT 1907, s. 7. Försök .. utförda .. i Gäfleborgs län, ha visat, att man utan olägenhet kan mylla vallväxtfröet t. o. m. till samma djup som säden. Hellström NorrlJordbr. 474 (1917).
b) gräva ned (ngt) i jorden.
α) [åtminstone delvis uppfattat ss. bildl. anv. av a] (i vitter stil) begrava; äv. bildl. Bellman SkrNS 1: 129 (1771). O, att jag toges bort till de andra, som myllas i jorden! Runeberg 1: 118 (1832). Uppsala upphörde aldrig att ligga .. (Malla Silfverstolpe) ömt om hjärtat, äfven sedan dess guldålder för alltid myllats i Geijers och Atterboms grafvar. Solnedg. 1: 115 (1910).
β) [jfr MYLA, v.1 2] (numera bl. tillf.) gräva ned (skatt), gömma (ngt) i jorden; äv. allmännare: gömma. Det guld, som myllats har / I grottorna vid Istakhar. CVAStrandberg 3: 392 (1855). En myllad skatt. Heidenstam Vallf. 60 (1888).
c) (†) kupa (se KUPA, v. 3). (Jorden skall ligga jämn) när rofvorna skola myllas, hvilket är et arbete som ingalunda bör försumas, ty rofvor vilja aldrig växa väl på roten utan de blifva myllade. Serenius EngÅkerm. 222 (1727).
d) (†) om jord: täcka l. dölja (ngt). De åhr, .. som jorden myllar säden. Celsius Alm. 1731, s. 8; jfr a.
e) (†) ss. refl. l. i pass., om sädeskorn o. d.: bli övertäckt l. dold av jord, blanda sig med jorden; jfr a. Serenius EngÅkerm. 205 (1727; i pass.). Om kornet väl vil mylla sig är teckn til god årsväxt. Hülphers Norrl. 4: 309 (1779).
5) (i vissa trakter) om fågel: med hjälp av fötter o. vingar gräva ned sig i lös jord l. sand o. d., ”bada” i jord l. sand, ”bala”; vanl. refl.; tillf. äv. intr. l. tr. (med fjäderskrud o. d. ss. obj.); jfr MULLA, v.1 5. Höns värpa så litet om vintern efter de ej få mylla sig. VästmFmÅ 13: 98 (1772). I flygsandskullens varma sand myllar stäpphönan sin ljusa fjäderhamn. Hemberg Kola 161 (1902). Fram på dagen uppsöka .. (rapphönsen) en plats där de kunna ”mylla” i sanden eller jorden. Rosenius SvFågl. 3: 370 (1930).
a) lant. till 4 a. Linc. (1640; under subsero). Sädeskornen myllas ned i jorden. Nilsson FestdVard. 111 (1925).
b) (i vitter stil) till 4 b α; äv. bildl. Tegnér (WB) 4: 56 (1823). Hennes egen religösa öfvertygelse myllades ner. Strindberg Hafsb. 121 (1890).
MYLLA ÖVER10 40. (numera bl. tillf.) täcka över (ngt) med mull l. jord; äv. bildl.; förr äv. i uttr. mylla jord l. sand o. d. över ngt, täcka över ngt med jord osv. Myllar detta planterings Instrument tillijka jorden öfver hvart korn vid planteringen och giör åkren slät. Polhem Invent. 54 (1729). Eklundh Folk 151 (1918; bildl.). jfr övermylla.
-HARV. (i sht i fråga om ä. förh.) för nedmyllning av säd o. d. EconA 1807, dec. s. 81. Moberg Sedebetyg 54 (1935). —
-KAM. (i sht i fråga om ä. förh.) kamliknande jordbruksredskap (se kam, sbst.2 1 c) för nedmyllning av säd o. d. Arrhenius Jordbr. 2: 59 (1860). —
-ÅRDER, förr äv. -ÅLDER, n. (myll- 1828 osv. mylles- c. 1575—1903. mylls- 1658—1761) (i sht i fråga om ä. förh.) årder för nedmyllning av säd o. d. InventKieffuerne c. 1575. Uppl. 2: 39 (1903).
-ÅRDER, se A.
C: MYLLNINGS-DJUP, n. djup på vilket säd myllas ned. Juhlin-Dannfelt 138 (1886). LB 4: 302 (1905). —
D (†): MYLLS-ÅRDER, se A.
Spalt M 1700 band 17, 1945