Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MULLA mul3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. mulde, eng. mould; avledn. av MULL, sbst.2 — Jfr MYLLA, v.1]
1) bärgv. till MULL, sbst.2 1 b.
a) intr. o. refl., om malm: smula sig l. sönderdelas till mullmalm. Garney Masmäst. 217 (1791; refl.). Gällivare A-malm (är) synnerligen svåroxiderbar mest till följd av att den mullar så starkt. Odelstierna JärnM 224 (1913).
b) tr., om redskap (malmkross o. d.) l. person: krossa (malm) till mullmalm. JernkA 1865, s. 182. Därs. 1887, s. 223.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till MULL, sbst.2 1, 2, refl., om jord: bli lös o. lucker, mylla sig; äv. opers. VetAH 1748, s. 32 (opers.). Lindfors (1824).
3) (i vissa trakter) till MULL, sbst.2 2: övertäcka (ngt) med mull, lägga ned (ngt) i jorden.
a) mylla ned (säd, frö o. d.) i jorden. Winter Får, .. hwaruthi man om Wåren såår, nederäriar hwad sådt är och mullar. Rålamb 13: 9 (1690). jfr: Joen fölgde medh på giärdet .. och skickade sedan sin sohn effter, att han skulle mulla på åkeren. VDAkt. 1681, nr 306 (bet. oviss).
b) kupa (se KUPA, v. 3), ”hypa”. När (kål-)standet är växt 1/4 aln högt, måste thet hypas eller mullas. Broman Glys. 3: 59 (c. 1730). AllmogHemsl. 109 (1741).
c) (†) begrava, jorda. Här hvilar han, och är i mull re’n mullad vorden. Frese VerldslD 80 (1713, 1726).
4) (†) till MULL, sbst.2 2: smutsa ned med mull. Hoon hade mullat sina kläder. UHiärne Vitt. 46 (1668).
5) (i vissa trakter) till MULL, sbst.2 2, om fågel, refl.: ”bala sig”, ”mylla sig”. Schroderus Dict. 244 (c. 1635). Svederus Jagt 290 (1831). Östergren (1932).
Särsk. förb.: MULLA NED10 4 l. NER4. (i vissa trakter) till 3 a: mylla ned. Trozelius Rosensten 26 (1771). Östergren (1932). jfr nedmulla. —
MULLA SÖNDER10 40. (mera tillf.) bärgv. till 1 b. Odelstierna JärnM 207 (1913). —
MULLA ÖVER10 40. (i vissa trakter) till 3: täcka över med mull l. jord. Östergren (1932).
Ssgr, se mull, sbst.2 ssgr.

 

Spalt M 1536 band 17, 1945

Webbansvarig