Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MURMURERA, äv. MURMERA, v. -ade.
Ordformer
(murmera 1644. murmurera 1554—1636)
Etymologi
[jfr fr. murmurer; av lat. murmurare (se MURMLA)]
(†) mumla, viska; äv.: knorra, knota. Den som murmurerar och giör oliud i Kyrkian, .. skall böta 6 öre. Schmedeman Just. 31 (1554). The få Rådmän, som nu tilstädes woro, murmurerade åter at dheras Collegæ .. sigh absenterade. BtÅboH I. 8: 135 (1636). RARP 3: 373 (1644).

 

Spalt M 1623 band 17, 1945

Webbansvarig