Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUGGA mug3a2, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. mugga, litet, magert o. fult fruntimmer]
(i vissa trakter; starkt vard., numera knappast br.) liten, mager o. ful kvinna. Tro ey iagh är sådan Mugga, / Som rädas pläger för skugga. Messenius Disa 19 (1611). Dalin (1853). Cannelin (1921). — Jfr SVART-MUGGA.

 

Spalt M 1521 band 17, 1945

Webbansvarig