Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONODI mon1odi4 l. må1– l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. monodie, eng. monody, fr. monodie, lat. monodia, monodium; av gr. μονῳδία, avledn. av μονῳδός, som sjunger ensam, av μόνος, en, ensam, o. ἀείδειν, sjunga (jfr ODE)]
mus. urspr. (i fråga om antika förh.): enstämmig sång utan självständigt ackompanjemang; sedermera: solosång med instrumentalt ackompanjemang. Envallsson (1802). NoK 124: 31 (1935).
Avledn.: MONODISK040, adj. mus. Den högsta formen af monodisk vokalmusik är arian. Ljunggren Est. 2: 349 (1860). Hellerström Liturg. 255 (1932).

 

Spalt M 1310 band 17, 1945

Webbansvarig