Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MJÅK, m.
Etymologi
[sv. dial. mjåk, motsv. nor. dial. mjaak, m., en som sölar; jfr nor. dial. mjaaka, plottra, söla, nyisl. mjaka, röra sig långsamt o. med svårighet; med inskott av ”pejorativt” j till nor. dial. maaka, plottra; bildning av samma art som MJÅS o. möjl. besläktat med MJÄK(A); av liknande ursprung som FJÅKA, FJÅS, PJÅK, PJÅS o. d.]
(†) enfaldig l. fjollig person. Schultze Ordb. 3097 (c. 1755).
Avledn.: MJÅKIG, adj. (†) enfaldig, fjollig. Schultze Ordb. 3097 (c. 1755).

 

Spalt M 1147 band 17, 1945

Webbansvarig