Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÅKA, f.
Etymologi
[jfr sv. dial. fjåk, n., våp, narr, tok, d. fjog, n., nor. dial. fjaak, m.; av oklart ursprung; jfr likbetydande sv. dial. fjåp, nor. dial. fjaap, ävensom FJANT, FJOLL(ER), FJOLLA, FJOSKIG m. fl.]
(†) fjolla. Mång fiåka tycker väl sin ära ske förnär, / Om hon ei altid dryg och Spansk i orden är. Kolmodin QvSp. 1: 85 (1732).

 

Spalt F 667 band 8, 1924

Webbansvarig