Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINIM mini4m, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[av fr. minime, av lat. minimus, minst, superl. till minor, mindre; till stammen i MINDRE. — Jfr MINIMAL, MINIMUM, MINISTER, MINUT, sbst.1]
(numera bl. ngn gg tillf.) (högst) liten, (ytterst) ringa, minimal. Tholander Ordl. (c. 1875). Den stora handelns vinst är .. så minim, att (osv.). Forssell Stud. 2: 268 (1880, 1888). Att den höga fuktighetsgraden hos marken möjligen hade med denna minima växtlighet att skaffa. EkonT 1900, s. 77.

 

Spalt M 1010 band 17, 1944

Webbansvarig