Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 6 c) MED-KAMMARE. om riksdagens ena kammare i förh. till den andra. Schulthess (1885). —
(I 6 c) -KAMRAT. (†) kamrat, kollega. VRP 1700, s. 502. MoB 7: 6 (1799). —
(I 6 c) -KANDIDAT. person som jämte ngn annan är kandidat till ngt. Nyrén Charakt. 107 (1780). —
(I 6 c) -KAUTIONIST. (numera nästan bl. i Finl.) = med-borgensman. ConsAcAboP 4: 397 (1677). KKD 8: XII (1913). —
(I 6 c) -KEJSARE. hist. jfr med-regent. Eberhardt AllmH 2: 253 (1768). —
(I 4) -KLINGA, v. deltaga i ngts klingande l. tonande; i sht i p. pr. o. ss. vbalsbst. Hülphers Mus. 311 (1773). —
(I 6 c) -KOLLEGA. (†) kollega. Gustaf II Adolf 278 (1626). GJEhrensvärd Dagb. 2: 416 (1781). —
(I 3) -KOMMA, v., -komst. företrädesvis i p. pf., p. pr. o. ss. vbalsbst. G1R 29: 504 (1560). SFS 1914, s. 549. —
(I 3, 6 c) -KOMMENDERAD, p. adj. kommenderad att komma l. följa med på en färd l. deltaga i ngt jämte ngn annan; särsk. om underordnad i förh. till chef. KKD 1: 220 (c. 1710). —
(I 6 c) -KOMMITTERAD, p. adj. företrädesvis i substantivisk anv. HTSkån. 1: 235 (1659). —
(I 6 c) -KOMPANJON. (†) kompanjon. BoupptSthm 20/9 1658. —
(I 6 c) -KONSORT. [jfr ä. d. medkonsorter, pl.] (†) person med vilken man har ngt gemensamt, medintressent, meddelägare i ett företag o. d.; jfr konsort 1. HH 29: 83 (1625). HdlÅgerupArk. 1758. —
(I 6 c) -KONTRAHENT. (numera bl. tillf.) KlädkamRSthm 1666, s. 264. —
(I 6 c) -KONUNG. hist. jfr med-regent. Fryxell Ber. 1: 83 (1823).

 

Spalt M 667 band 17, 1943

Webbansvarig