Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARKIS marki4s, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er; stundom äv. MARKI marki4, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(marches(e) 1819 (: Marcheser, pl.)1925 (: marchesen, sg. best.). marki 1822 (: Marki’n, sg. best.)1887 (: markier, pl.). markis 1801 osv. marqui 1896 (: marqui’en, sg. best.). marquis (-qvis) 16271837)
Etymologi
[av fr. marquis; jfr eng. marquis, marquess, it. marchese, span. marqués; avledn. av mlat. marcha, gränsdistrikt, inlånat från germ. spr. o. etymol. identiskt med MARK, sbst.1 1 (jfr MARKGREVE)]
utländsk (fransk, italiensk, spansk, engelsk, påvlig) titel för adelsman med rang mellan hertig o. greve. OxBr. 11: 418 (1627). Riarii, som woro Marquiser ifrån Bologna. SvBrIt. 1: 54 (c. 1700). Wulff Leopardi 135 (1913).
Ssgr: MARKIS-KRONA. herald. jfr krona 1. NF (1886). Vallentin London 213 (1912).
-TITEL. NF 10: 946 (1886).
-VÄRDIGHET~002, äv. ~200.
Avledn.: MARKISAT104, n. [av fr. marquisat] 2SAH 1: 258 (1801; utan angiven bet.).
1) markisvärdighet. Andersson (1845).
2) (jord)egendom med vars innehav markisvärdighet följer. Tersmeden Mem. 1: 221 (c. 1780).
MARKISINNA1032, f. [jfr d. markisinde] kvinnlig innehavare av markisvärdighet; en markis’ hustru l. änka. SvMerc. 1765, s. 185.
MARKISLIG, adj. (numera knappast br.) som hänföres l. hör till l. har samband med en markis o. d. Uggla Herald. 113 (1745).
MARKISSKAP, n. = markisat 1 o. 2. Björkman (1889).

 

Spalt M 337 band 17, 1943

Webbansvarig