Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÄN lä4n, sbst.3, n.; best. -et; pl. = (G1R 5: 42 (1528) osv.) ((†) -er HSH 31: 325 (1662), Ilmoni Sjukd. 3: 256 (1853)); förr äv. LÄNE, n.
1) (förr) (feodal) förläning (se d. o. 1); vanl. (o. numera bl.) konkret, särsk. om förlänat område; i fråga om sv. förh. ofta med tanke på läntagarens administrativa uppgift inom det förlänade området o. övergående i bet.: förvaltningsdistrikt (jfr 2); ofta i (tautologisk) förb. med land. Taa förlænar iak eder Elwesborgh ok Elwesborgz læn. G1R 1: 55 (1523). The landh och lähn, som .. wår nådige käre fru moder till liifgeding förordnade äre. Schück VittA 2: 154 (i handl. fr. 1612). The andra (yngre) Sönner (till konungen) .. skole medh Land och Lään .. försedde blifua. Tegel G1 1: 114 (1622). Lhän gifves under åthskillige vilkor; man har ärfftlige lhän, manlhän, lijfztidz lhän och lhän på behaglig tid. RARP 14: 237 (1682). Militariske Län. PH 6: 4113 (1756). Efterhand framträdde (i Sv.) fyra former av län: pantelän, då länet bortgivits som pant för lån till kronan, län på tjänst, då läntagaren fick behålla uppbörden men skulle göra kronan tjänst — främst krigstjänst, län på avgift, vilka bortgåvos mot erläggande av en bestämd avgift, samt slutligen län på räkenskap eller fataburslän, varvid läntagaren .. visserligen uppbar inkomsterna men var redovisningsskyldig härför inför konungen. Sörndal Länsstyr. 4 (1937). — jfr ARV-, AVGIFTS-, BORG-, FAN-, FATBURS-, PANTE-, RIKS-, RÄKENSKAPS-, TJÄNSTE-LÄN m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. län (up)på ett område o. d., förläning av ett område o. d., rätt att innehava ett område o. d. ss. län. Schroderus Dress. 247 (1610). Hertigen (av Holstein) hade .. förvärckat sitt Lähn på Slessvig. Nordberg C12 1: 57 (1740).
2) (i fråga om förh. sedan 1634) om de områden vari Sverge (med undantag för Stockholms överståthållarskap) o. Finland äro indelade med hänsyn till den högre lokalförvaltningen o. som styras av landshövdingar; i ä. tid vanl. benämnda: (lands)hövdingedömen. I administrativt avseende är Sverge indelat i 24 län och 1 överståthållarskap. Scharabergs Lähn, .. Jöneköpingz Län, .. Elffzborgslähn och .. Calmare Lähn. RF 1634, § 23. Rönnholm EkonGeogr. 9 (1907).
(1) -DRAGARE. [jfr t. lehnsträger] (†) läntagare, länsinnehavare. StadgGodz. 26/5 1655, s. C 3 a. Schmedeman Just. 890 (1685). —
(1) -FALL. [jfr t. lehnfall] (förr) hist. ett läns hemfallande (vid läntagarens död). NF 10: 424 (1886). —
-FANA, -FURSTE, se D. —
-FÖLJD, -FÖRBINDELSE, -FÖRFATTNING, se D. —
-GODS, se B. —
-GRÄNS, se D. —
-HERRE, -HÄST, -INNEHAVARE, se D. —
(1, 2) -LÖPERSKA. [jfr lands-löperska] (†) kvinnlig lösdrivare, landstrykerska. ConsEcclAboP 372 (1659). —
-PLIKTIG, -REGERING, -REGISTER, -RIKE, -RYTTARE, -RÄTT, -RÄTTIGHET, -SKILLNAD, -STAT, se D. —
(1) -TAGA, -ning. (i fråga om ä. förh.; numera bl. tillf.) emottaga (ngt ss.) län l. förläning. ÖB 87 (c. 1712). Läntagande embetsmän. 2VittAH 11: 99 (1817, 1822). SvH 5: 467 (1906: läntagningen). —
(1) -TAGARE. (län- 1772 osv. läns- 1839—1887) (förr) person som emottog l. innehade en förläning l. ett län, vasall. Schönberg Bref 1: 82 (1772). Heckscher EoH 84 (1922). —
-VIS, -VÄSENDE, se D.
B († utom i -gods. Anm. I Finl. har först i sen tid den där förut vanliga formen läne- ersatts med formen läns-): LÄNE-AGRONOM, -ARKITEKT, -BOKHÅLLARE, -BREV, -DJURLÄKARE, -ENSPÄNNARE, -FANA, -FÄNGELSE, se D. —
(1) -GODS. (län- 1634—1888. läne- 1664 osv. läns- 1898) [jfr t. lehnsgut] (förr) (jorda)gods som tilldelats ngn l. innehades av ngn ss. län, gods av feodal natur. RP 4: 218 (1634). SvRiksd. I. 3: 295 (1933). —
-GRÄNS, -HÄKTE, -INDELNING, -KARTA, -LASARETT, se D. —
-MEJERIST, -MEJERSKA, -NOTARIE, -REGISTER, -RESIDENS, se D. —
-SJUKHUS, -SKILLNAD, -STYRELSE, -TRÄDGÅRDSMÄSTARE, -VAPEN, -VETERINÄR, -VIS, se D.
C (†): LÄNES-HERRE, se D. —
D: (1) LÄNS-ADEL. [jfr t. lehnsadel] (förr) adel som innehade län, feodaladel. 2SAH 7: 149 (1815). —
-AGRONOM. (län- 1884. läne- 1893—1911. läns- 1857 osv.) äldre titel för jordbrukskonsulent anställd av hushållningssällskapet i ett län. TLandtmKommunEkon. 1857, s. 7. —
-ALLMÄNNING~020. (i sht förr) kam. allmänning som tillhör l. vars nyttjanderätt tillkommer en länskommun. RP 10: 50 (1643). SvSkog. 1509 (1928). —
-ANTIKVARIE. (nytt ord) museiman anställd för att leda kulturminnesvården o. -forskningen inom ett län; jfr -intendent. Jämten 1920, s. 162. —
-ARKITEKT. (läne- 1856—1903. läns- 1865 osv.) fackutbildad tjänsteman med uppgift att under länsstyrelsen utöva viss uppsikt över byggnads- o. stadsplaneväsendet inom ett (l. flera) län o. att biträda länsstyrelsen vid handläggandet av hithörande ärenden. SPF 1856, s. 16. SFS 1919, s. 139. —
-ARKIV. särsk. om ett statligt (mindre) arkiv i Östersund med uppgift motsvarande ett landsarkivs. SFS 1929, s. 156. —
-ASSESSOR. tjänsteman vid länsstyrelse (på landskontor l. landskansli) med uppgift att under samma ansvar som avdelningschefen (landskamreren resp. landssekreteraren) bereda o. föredraga vissa ärenden samt i övrigt biträda denne. SFS 1918, s. 380. —
(1) -BAND. [jfr t. lehnsband] (förr) om de band o. förpliktelser varmed en länsherre o. hans vasaller knötos till varandra. 2SAH 19: 165 (1838). —
-BESIKTNINGSMAN~0102 l. ~0200. (nytt ord) i residensstad stationerad besiktningsman för motorfordon med uppgift att handlägga vissa ärenden angående besiktningen av motorfordon, körskolor o. d. inom ett län. SFS 1936, s. 1080. —
-BISKÖTARE~0200. äldre titel för person anställd ss. rådgivare åt biodlarna inom ett län, bikonsulent. ÖgHushSällskH 1881, s. 6. —
-BOKHÅLLARE~0200. (läne- 1780—1937. läns- 1781 osv.) viss tjänsteman på landskontor, numera i tjänsteställning närmast efter länsassessor o. med uppgift att bereda, föredraga o. till expedition befordra vissa ärenden, övervaka arbetet med bokföringen m. m. LReg. 476 (1780). SFS 1918, s. 380. —
-BOKSTAV~02 l. ~20. bokstav som anbringas på motorfordons nummerplåt för att angiva i vilket län fordonet är registrerat. Nerén (1930). —
(1) -BREV. (län- 1790—1828. läne- 1756. läns- 1590 osv.) [jfr t. lehnbrief] (förr) förläningsbrev. RA I. 2: 926 (1590). —
-DJURLÄKARE~0200. (läne- 1897—1903. läns- 1844 osv.) (förr) statsanställd veterinär med uppgift att handhava veterinärvården inom ett län; i senare tid med uppgift delvis motsvarande en länsveterinärs. VäxjöBl. 1844, nr 7, s. 4. —
(1) -ED, r. l. m. [jfr t. lehnseid] (förr) trohetsed som läntagare hade att avlägga till sin länsherre, vasalled. Fryxell Ber. 4: 184 (1830). —
-ENSPÄNNARE~0200, m. (läne- 1828—1912. läns- 1886 osv.) (förr) vid länsstyrelse anställd enspännare (se enspännare, sbst.1 2). SPF 1828, s. 257. —
(1) -FANA. (län- 1650—1762. läne- 1705. läns- 1905 osv.) (förr) ett läns fana. RARP 4: 520 (1650). —
(1) -FOLK. (förr) koll., dels om läntagarna (i förh. till länsherren), dels om en läntagares underlydande (i förh. till läntagaren); äv. bildl. PErici Musæus 2: 280 b (1582; bildl.). Hagberg Shaksp. 1: 272 (1847). —
(1) -FURSTE. (län- 1610. läns- 1582 osv.) (förr) person som innehade ett furstendöme ss. län, furstlig läntagare. RA I. 2: 634 (1582). HeimdFolkskr. 21: 9 (1894). —
-FÄNGELSE. (läne- 1856—1911. läns- 1820 osv.) (förr) om de mindre fängelseanstalter (i regel en i varje län, förlagd till residensstaden) som voro avsedda för rannsakningsfångar samt för personer som dömts till kortare fängelsestraff. SC 1: 267 (1820). PT 1911, nr 20 A, s. 3. —
(1) -FÖLJD. (län- 1790, 1807. läns- 1836 osv.) [jfr t. lehnsfolge] (förr)
2) förhållandet att en läntagare var skyldig att göra krigstjänst för sin länsherre. KrigVAT 1836, s. 308. —
(1) -FÖRBINDELSE. (län- 1790—1815. läns- 1828 osv.) [jfr t. lehnsverbindung] (förr) = -band; numera bl. (föga br.) i pl. Möller (1790). Vising TrubDiktn. 17 (1904). —
-FÖRENING. förening vars värksamhetsområde utgöres av ett län l. som omfattar en större sammanslutnings medlemmar inom ett visst län. StadgElfsbAgrarför. 1897, s. 4. —
(1) -FÖRFATTNING. (län- 1792. läns- 1795 osv.) [jfr t. lehnsverfassung] (förr) hist. författningen i en länsstat, feodal statsförfattning. SP 1792, nr 148, s. 3. —
(1) -FÖRHÅLLANDE, n. (förr) om förhållandet mellan en vasall (l. vasallstat o. dyl.) o. dennes länsherre; vanl.: vasallförhållande. Callerholm Hallam Öfvers. 1: 119 (1851). Englands länsförhållande till Frankrike. Bolin Statsl. 1: 48 (1868). —
-GODS, se B. —
-GRÄNS. (län- 1852. läne- 1766—1912. läns- 1865 osv.) gräns för ett län, särsk. mellan olika län. PH 8: 166 (1766).
Ssg: länsgräns-synerätt. (länegränse-) (förr) domstol med uppgift att avgöra gränstvister mellan län. Calonius 5: 2 (1798). —
-HERRE. (län- 1582—1815. länes- 1691, 1712. läns- 1681 osv.) [jfr fsv. läns härra, viss kunglig ämbetsman, ävensom t. lehnsherr]
1) (förr) till 1: person till vilken en läntagare stod i vasallförhållande l. som ägde suverän överhöghet över ett område, med rätt att bortgiva detta ss. län. PErici Musæus 2: 280 b (1582). Churfursten Fredrik Wilhelm .. erkände Konungen af Sverige såsom sin länsherre i afseende på Preussen. Ekelund 1FädH II. 2: 3 (1831).
2) (i fråga om ä. förh.; numera mindre br.) till 1: innehavare av ett län, läntagare; vasall. Phrygius HimLif. 143 (1615; bildl.) Flodström SvFolk 568 (1918). 3NF 2: 827 (1924).
Avledn.: länsherrlig, adj. [jfr t. lehnsherrlich]
1) (förr) till -herre 1. Dalin (1853). De länsherrliga rättigheterna hvilade tungt på länsinnehafvarne. LAHT 1900, s. 8.
länsherrskap, n. (förr) till -herre 1: länshöghet (se d. o. 1). Wikforss 2: 44 (1804). Geijer I. 1: 78 (1818). Östergren (1932). —
(1) -HJÄLP. (förr) militär hjälp som en läntagare var skyldig att ge sin länsherre; jfr -följd 2. SvH 5: 525 (1906). —
(1) -HÄST. (län- 1632. läns- 1734 osv.) [jfr t. lehnpferd] (förr) häst som vasall var skyldig att hålla för sin länsherres räkning l. lämna till sin länsherre. RP 2: 189 (1632). —
(1) -HÖGHET~20 l. ~02. [jfr t. lehnshoheit]
1) (förr) en länsherres (se -herre 1) överhöghet över honom underlydande områden o. vasaller. Ekelund NAllmH 1: 138 (1833). (Ostpreussens) Hertig, under Polsk länshöghet, var .. (G. II A:s) svåger. Geijer SvFolkH 3: 132 (1836).
2) (†) sammanfattningen av en läntagares makt o. myndighet i länet. Nordström Samh. 1: 200 (1839). —
-INDELNING~020. (läne- 1840—1905. läns- 1860 osv.) ett lands indelning i län. Palmblad LbGeogr. 142 (1840). —
(1) -INNEHAVARE~00200. (län- 1756. läns- 1832 osv.) (förr) Botin Hem. 2: 135 (1756). Vising TrubDiktn. 17 (1904). —
-JÄGMÄSTARE~0200. anställd ss. sakkunnigt biträde åt skogsvårdsstyrelsen inom ett landstingsområde. PT 1904, nr 177 A, s. 1. jfr BtRiksdP 1874, Saml. 1. I. 2: nr 106, s. 1 (i förslag till inrättande av liknande befattning). —
-KARTA, r. l. f. (läne- 1777—1871. läns- 1853 osv.) karta över ett län. Hülphers Norrl. 3: 19 (1777). —
-KUNGÖRELSE~0200. av länsstyrelse utfärdad kungörelse; särsk. konkret, i pl., om den samling av dylika kungörelser rörande beslut av allmännare räckvidd som under loppet av ett år utgives av en länsstyrelse. SFS 1876, nr 47, s. 3. Därs. 1928, s. 1431. —
-LASARETT. (läne- 1807—1911. läns- 1794 osv.) lasarett för invånarna i ett visst län; numera särsk. om lasarett som äges o. drives av ett landstingsområde. PH 15: 574 (1794). SvStatskal. 1941, s. 531. —
-MAN, se d. o. —
-MEJERIST. (läne- 1896. läns- 1871 osv.) äldre titel för mejerikonsulent anställd av hushållningssällskapet i ett län. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 3. —
-MEJERSKA. (läne- 1896. läns- 1878 osv.) (förr) kvinnlig mejerikonsulent anställd av hushållningssällskapet i ett län. VesterbHushSällskH 1878, 1: 14. Hellström NorrlJordbr. 608 (1917). —
-MUSEUM. större kulturhistoriskt museum med samlingar representerande ett län. MeddSlöjdF 1897, 2: 11. —
-NOTARIE. (läne- 1900—1937. läns- 1805 osv.) viss tjänsteman på landskansli, numera i tjänsteställning närmast efter länsassessor o. med uppgift bl. a. att bereda, föredraga o. till expedition befordra vissa ärenden. SvKrigCivCal. 1805, s. 31. SFS 1917, s. 2151. —
(1) -PLIKT. [jfr t. lehnpflicht] (förr) sammanfattningen av de förpliktelser som en läntagare hade gentemot sin länsherre. Brask Pufendorf Hist. 321 (1680). Boëthius HistLäsn. 2: 342 (1898). —
(1) -PLIKTIG. (län- 1784—1807. läns- 1842 osv.) [jfr t. lehnpflichtig] (förr) adj. till -plikt. Björkegren 1249 (1784). NF 2: 352 (1877). —
-POLIS. (förr) polis anställd av ett landstingsområde, med uppgift som ungefär motsvarade den nuvarande statspolisens; dels koll., dels om enskild person. SDS 1894, nr 536, s. 2. Hellström Malmros 57 (1931). —
-REGERING. (län- 1769—1807. läns- 1775—1872)
1) (†) till 1: ett läns styrande av länsinnehavaren; äv. sammanfattande, om det styrelseskick som utmärkte en länsstat. Lagerbring 1Hist. 1: 369 (1769). Heinrich (1828).
-REGISTER. (län- 1588. läne- 1557. läns- 1544 osv.) särsk. (förr) till 1: förteckning över länen inom ett land l. en landsdel (med uppgift om de gärder som respektive län skulle inleverera till kronan o. d.). G1R 16: 16 (1544). Almquist CivLokalförv. 1: 7 (1917). —
-RESIDENS. (läne- 1824—1921. läns- 1866 osv.) landshövdingsresidens; stundom: residensstad. DA 1824, nr 45, s. 3. —
(1) -RIKE. (län- 1768—1815. läns- 1851—1872) (†)
(1) -RYTTARE. (län- 1736. läns- 1846 osv.) (förr) om de rytterisoldater som uppsattes av en läntagare ss. länshjälp. Henel 1735 38 (1736). —
-RÄKENSKAPER~0020 l. ~2000, pl. av länsstyrelse förda räkenskaper för ett län. CivInstr. 243 (1799). SFS 1922, s. 1344. —
(1) -RÄTT, r. l. m. (län- 1655—1815. läns- 1647 osv.) [jfr t. lehnrecht] (förr)
1) sammanfattningen av en länsherres rättigheter på grund av dennes länshöghet över visst område l. viss person (läntagare). Fredric Wilhelm .. (fick) Souverainiteten öfver Preusen, som först under Pohlsk och sedan under Svensk länsrätt innehades. Gyllenborg Bält 117 (1785). Boëthius HistLäsn. 2: 276 (1898).
2) sammanfattningen av en läntagares rättigheter med avs. på länet; äv. i uttr. innehava o. d. ngt under, förr äv. på länsrätt. OrdnSkogzträān 22/3 1647, s. B 1 b. (De) godz, som dhe (dvs. adeln) .. på lähnsrätt innehafft. RARP 15: 245 (1686). Det gamla systemet, att kronans gods öfverlätos åt adeln under länsrätt, blef nu (dvs. 1680) aldeles afskaffadt. Svedelius Statsk. 1: 92 (1868).
3) sammanfattningen av de lagar som reglera förhållandet mellan en länsherre o. dennes läntagare. Stiernman PVetA 1758, s. 8. Nordström Samh. 1: 145 (1839). —
(1) -RÄTTIGHET~002 l. ~200. (län- 1655—1805. läns- 1796 osv.) (förr) jfr -rätt 2; ofta i pl. RARP V. 2: 325 (1655). Fryxell Ber. 7: 313 (1838). —
-SKILLNAD. (län- 1795. läne- 1766—1849. läns- 1658 osv.) (numera ngt arkaiserande) länsgräns. HTSkån. 1: 192 (1658). 1NJA 1907, Dom. s. 7. —
-SKOGVAKTARE~0200. lägre skogstjänsteman anställd av skogsvårdsstyrelsen inom ett landstingsområde ss. tillsyningsman o. d. SkogsvT 1905, s. 239. —
-STAD. (numera bl. tillf.) residensstad. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 220 (1854). Lundh EvLustg. 115 (1928). —
-STAT. (län- 1798—1825. läns- 1788 osv.) [jfr t. lehnsstaat]
3) till 2: budget för länsförvaltningen i hela riket l. i ett enskilt län. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 13, Bil. s. 7. SvRiksd. II. 12: 153 (1934). —
-STYRELSE. (läne- 1821—1937. läns- 1820 osv.)
1) styrelse för ett län; dels (adm.) om den (kollektiva) myndighet som utövar styrelsen över ett län (numera en landshövding med biträde av en landssekreterare o. en landskamrerare jämte andra befattningshavare ss. föredragande), Kungl. Maj:ts befallningshavande, dels om denna myndighet med inbegrepp av den institution l. det ämbetsvärk som står till dess förfogande; äv. om detta ämbetsvärks lokaler. Ha anställning vid länsstyrelsen. SC 1: 702 (1820). I länestyrelsens korridor. Hertzberg Päivärinta 3: 179 (1886). Länsstyrelsen tillkommer att hava noggrann akt uppå länets tillstånd och behov samt i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. SFS 1918, s. 371.
-TAGARE, se A. —
-TIDNING. lokaltidning för invånarna i ett län. Länstidningen, vard. benämning på t. ex. Kristianstads läns tidning. Vexjö Läns-Tidning. (1836; tidningstitel). —
(1) -TJÄNST. (förr) tjänst som en läntagare var skyldig att göra åt sin länsherre. Nordström Samh. 1: 161 (1839). —
-TRÄDGÅRDSMÄSTARE~00200. (läne- 1896. läns- 1867 osv.) (i vissa län brukad) titel för trädgårdskonsulent anställd av hushållningssällskapet i ett län. SkrCalmSödrHushS 11: 57 (1867). SvStatskal. 1941, s. 829. —
-VAPEN. (läne- 1775—1809. läns- 1897 osv.) ett läns heraldiska vapen.
-VETERINÄR. (läne- 1911. läns- 1877 osv.) statsanställd veterinär med uppgift att inom ett visst distrikt (vanl. ett län) utöva uppsikt över den allmänna hälso- o. sjukvården bland husdjuren o. över den animala födoämneskontrollen samt att biträda vederbörande länsstyrelse med dess behandling av hithörande frågor. SFS 1877, Bih. nr 58. SvStatskal. 1941, s. 838.
-VIS, adv. (län- 1886. läne- 1840. läns- 1594 osv.)
1) [jfr t. lehnsweise] (†) till 1: ss. län l. förläning. RA I. 3: 405 (1594). Dalin Hist. 2: 364 (1750).
(1) -VÄSEN l. -VÄSENDE. (län- 1838. läns- 1821 osv.) [jfr t. lehnswesen] (förr) sammanfattande, om det samhällsskick som kännetecknades därav att suveränen (länsherren) bortlämnade vissa områden av sitt rike ss. län till vissa personer (läntagare) samt de företeelser o. förhållanden som stodo i samband därmed, feodalism. SC 1: 943 (1821). Länsväsendet, som låg till grund för Medeltidens hela samhällsskick. Tingsten AnvTakt. Bih. 6 (1887).
Spalt L 1624 band 16, 1942