Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LÄMNA läm3na2, v.2, äv. LEMNA lem3na2 (le`mna Weste; lèmmna ell. lä`mmna Dalin), v.2 -ade ((†) ipf. lemde Landsm. VII. 6: 7 (1890; i folkvisa fr. Blek.)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (ss. senare ssgsled).
Ordformer
(lämbn-, lämpn- (le-) 16201740. läf(f)n- (le-) 15631707. le- 15471940. lä- 1563 osv. lö- 1656)
Etymologi
[fsv. lifna, limna, bli kvar, äv.: få liv, bli vid liv (se LEVNA); jfr d. levne, lämna kvar, isl. lifna, bli kvar, got. aflifnan, bli kvar; inkoativum till stammen i BLIVA, v. Den transitiva bet. torde utgå från p. pf. till bet. I (jfr I slutet), vilket liksom s-former av bet. I kunde uppfattas ss. bildat till ett transitivum med bet. ”låta vara kvar”. Detta senare har därefter trängt ut det synonyma LEVA, v.2 (som är ensamrådande ännu i Bib. 1541). Ordets bet.-utveckling i sv. litteraturspr. kan ha påvärkats från d. (där denna förskjutning från intr. till tr. är äldre). — Jfr ELVA]
I. (numera bl. i Finl., starkt bygdemålsfärgat) intr., förr äv. i pass. med intr. bet.: bliva kvar. Schroderus JMCr. 131 (1620). Aff .. (goterna) lefnades icke en ringa hoop (i Italien). Därs. 420 (lat. orig.: Supererat). The Tartare, som lemnade i Vngern, (gjorde) på åtskillige Ortar Infall. Dens. Os. III. 2: 360 (1635). En spindel, som lämnat mellan fönsterna och där väfver och spinner så flitigt. ELindqvist (1844) hos Vasenius Top. 2: 444. — särsk. (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: kvarvarande; kvar. Thet måtte synas Vnder, / Om iagh (dvs. det sv. språket) och lempnad är. Skogekär Bärgbo Klag. B 3 b (c. 1632). Een nyslåcknadt stoor Elldh, den dock hafwer många lempnade brandar, hwilke ännu ryka. RARP 4: 234 (1649). Geijer Skald. 24 (1811, 1835). (Att de) Än om sin lemnade slägt vårda sig ömt, som förut. Atterbom Lyr. 1: 177 (1818).
II. tr.
A. låta vara (kvar).
1) låta (ngn l. ngt) vara kvar (på en plats l. dyl.), lämna kvar, kvarlämna (se KVAR-LÄMNA, v. 1 b). Lämna det bästa till sist. Lämna spår (efter sig). Menn thesse komme annen gånngen igänn .. och togo altsammens vth thet the förre gånngenn Lemnadhe. SthmTb. 1/8 1599. Uppå Wahlplatzen hafwa Turkarne lembnat 100 .. Man. OSPT 1687, nr 34, s. 5. Lemna Fiellet på Karpan, koka medh hwitt Wijn. Rålamb 14: 92 (1690). (De) räknade öfver, hvad plundrarne lemnat af deras egendom. Cederschiöld Riehl 1: 102 (1876). Rydberg Ath. 498 (1876). — särsk.
a) med avs. på matvaror, vid måltid: låta vara kvar (på tallriken), icke äta upp. Lagerström Bunyan 2: 54 (1727). Det är skam att äta mycket och lemna litet. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. lämna intet, åtskilligt, mycket o. d. övrigt l. över att önska, låta intet osv. återstå att önska, vara fullt tillfredsställande resp. vara något osv. bristfällig. Samtiden 1872, s. 363. Postgången i dalen lämnade åtskilligt öfver att önska. Grebst Året 77 (1913). NArgus 1940, s. 206. (†) Visst lämna några af .. (Tegnérs) dikter här och der litet at önska. JärtaBrefv. 1: 22 (1822).
2) (vid sin död) efterlämna (ngn l. ngt); numera nästan bl. med objektiv predikatsfyllnad l. prep.-uttr. o. d. angivande det tillstånd l. den form l. dyl. vari ngn l. ngt efterlämnas; jfr 6. Och såledess leffnat migh fattiga quinna .. uthi stor sorgh. VDAkt. 1652, nr 2. Faderen kan intet lembna sina Barn mehr rätt, än han sielff haar hafft. Grubb 387 (1665); jfr 4. (K. XI) lemnade .. vid sin död en ofantlig skatt. Atterbom Minnest. 1: 228 (i handl. fr. 1765). Prins Albrect, som intet lämnat några efterkommande. Lagerbring 1Hist. 3: 739 (1776). Hahr ArkitH 229 (1902: i arf; bildl.). Süssmeyer, hvilken .. tillkomponerat och ifyllt det som .. (Mozart) lämnat ofullbordadt (i sitt Requiem). SvD(A) 1917, nr 23, s. 7. Vår .. Fader .. Wilhelm Krook .. har i dag stilla avsomnat, lämnande oss i djup sorg. .. Barnen. SvD(B) 1941, nr 287, s. 2.
3) gå, fara osv. ifrån, bege sig ifrån, överge, skiljas ifrån (ngn l. ngt); äv. bildl. Lämna staden. Vid de orden lämnade han rummet. Låt oss lämna detta (samtals)ämne! Lämna ngn i sticket, se STICK. 2Saml. 1: 114 (c. 1669; bildl.). När Konungen lemnar Rikssalen, beledsagas Han af Ridderskapet och Adeln. RO 1810, § 26. Vega lemnade Karlskronas hamn den 22 juni 1878. Nordenskiöld Vega 1: 35 (1880). Bergman JoH 193 (1926). — särsk.
a) gm döden skiljas från (ngn l. ngt); i sht i uttr. lämna det (l. detta) jordiska. Hvad sorg är lijk den sorg, at lembna verldens ståt. Holmström Vitt. 218 (1688). Runeberg 1: 36 (1832: verlden). Det sorgliga budet att mamma lämnat oss kom som ett åskslag. Lundgren Res. 120 (1846).
b) (†) i uttr. lämna fältet, rymma fältet. HC11H 1: 106 (1677).
c) (†) i sådana uttr. som lämna ngt på högra (vänstra) handen l. dyl., (vid färd till lands l. sjöss) passera ngt så att det från den färdandes synpunkt befinner sig på höger (vänster) sida. SkepCommSkepzb. 1689 (: om styrbord). (Skepparen seglade in i Marmarasjön) lämnandes stora Serailen på högra handen. Eneman Resa 1: 2 (1711). Jag lämnade kyrkan till höger och tog af genom skogen. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
d) (†) i uttr. lämna (sig) ngt på ryggen, lämna ngt bakom sig; äv., med avs. på vägsträcka: tillryggalägga. En fästning .., den fienden ej vågar lämna sig på ryggen. MoB 8: 172 (c. 1780). Vi satte oss til häst och lämnade innom få timmar flera mil på ryggen. Ullman Frök. 20 (1780).
e) (med prägel av fackspr.) i uttr. lämna (tryck)pressen o. d., om tryckt arbete (ss. bok, tidning osv.): bli (färdig)tryckt, komma ut, utgivas. CivInstr. 441 (1801). BrefNSkolH 121 (1810). Detta verk, hvaraf andra delen just i dessa dagar lemnat trycket. Retzius BlSkr. 219 (1851).
4) släppa ifrån sig, uppgiva, utlämna; avträda l. avstå (ngt) åt (ngn); överlämna; äv. bildl. Lemna sin rett åt en annan. Swedberg Schibb. 246 (1716). Dör mannen, och hafver ej morgongåfvo utfäst; .. stånde barnen .. fritt, ehvad the i löst, eller fast, then lemna vilja. GB 9: 7 (Lag 1734). 1793 var det år, .. då konungen, drottningen och tusentals menniskor lemnade sina hufvuden åt guillotinen. Ljunggren SAHist. 1: 170 (1886). (†) Jag har så få dagar at lämna til mina nöjen, at (osv.). Chenon Heywood 4: 47 (1773). — särsk.
a) i uttr. lämna till pris, till spillo, se resp. sbst.
b) (†) i uttr. lämna (att) göra ngt.
α) underlåta, låta bli, avstå från att göra ngt. Lucidor (SVS) 285 (1673). Att .. (prästen) förenämnda julmorgon lemnat uppläsa texten, som han skulle förklara. FinKyrkohSP 5: 234 (1737). Wallquist Själfbiogr. 16 (1789).
β) sluta, upphöra. Man kan ej lemna att tala om detta yrke (dvs. ämne) .. utan att (osv.). Leopold 1: FöretOden 7 (1790, 1814).
5) (†) icke inlåta sig på; lämna därhän. KKD 12: 219 (1704). Jag lemnar hur man kan med hunger biörnar täma. ÖB 20 (1712). Hvad R(idderskapet) o. A(deln) behagat resolvera, lemnar iag. 2RARP 6: 449 (1731). Hyltén-Cavallius Vär. 1: VIII (1864).
6) med objektiv predikatsfyllnad l. prep.-uttr. o. d. angivande det tillstånd l. dyl. vari ngn låter ngn l. ngt befinna sig o. d.: låta (ngn l. ngt) vara l. ligga l. stå osv. (så l. så). Lämna ngn ostörd l. i fred (jfr FRED 5 b). Lämna ngn i okunnighet, i ovisshet om ngt. Lämna dörren öppen, olåst, på glänt. Lämna ngt därhän, se DÄRHÄN I 5. Lämna ngt osagt, förr äv. obemält. Lämna ngt opåtalt. Lämna ngt åt dess värde o. d., se VÄRDE. Lämna ur akt, se AKT, sbst.3 1 h β. Lämna (jord o. d.) för fäfot, se FÄ-FOT. Lämna ur sikte, se SIKTE. Så kunne I lempna ther än sex fahner af Horns och Burtz folk quarre. OxBr. 1: 312 (1626). Jag (kan) ei obemält lemna, hvad olycka mig en gång timade. Humbla Landcr. 5 (1740). Om theras löningshemman blifva vanskötte och i ödesmål lämnade. ResolKrigsbefBesvär 1757, s. C 2 a. Att hon lemnar pojken i fred för sina dumma förmaningar och onödiga råd. Knorring Cous. 2: 80 (1834). (Vaktaren) lämnade grinden ofullständigt stängd. Hallström Than. 35 (1900). (†) Folcket .. (hade) måst förlöpa, och lämnat Skeppen .. til wrackz. Girs G1 157 (c. 1630). — särsk.
a) (i sht i skriftspr.) i uttr. lämna ngn kall o. d., om person l. sak: icke väcka ngns intresse, icke vara av intresse för ngn, vara ngn likgiltig. Snellman Tyskl. 340 (1842). Äfven i fråga om utseendet lämnade mig mången vidtberömd skönhet fullkomligt kall. De Geer Minn. 1: 71 (1892). En fråga sådan som den om materie eller energi lämnar helt visst de allra flesta kalla. Vasenius Harm. 133 (1908).
b) i uttr. lämna ngn (l. ngt) åt l. till sig själv, äv. lämna ngn sig själv, låta ngn (l. ngt) sköta sig själv, låta ngn (l. ngt) vara ostörd (ostört) l. i fred, låta ngn hållas; stundom: icke ägna sig (tillräckligt) åt ngn (l. ngt), nonchalera ngn (l. ngt); numera bl. i p. pf., i (det ss. attributiv satsförkortning stående) uttr. lämnad åt sig själv (förr äv. lämnad sig själv), (då han osv. är) lämnad i fred resp. ensam, utan bistånd, övergiven. En glädie, den mig knapt wil åt mig sielfwan lämna. Brenner Dikt. 1: 26 (1700, 1713). Boëthius Sedol. 176 (1782: till). Man finner at naturen lemnad sig sjelf är altid skön. CAEhrensvärd (SVS) 1: 213 (1782). (Ludvig XVI:s) apati gjorde, att Marie-Antoinette lemnades alt för mycket åt sig sjelf. Hedin Rev. 7 (1879). Lämnad åt sig själv stod hansan utan möjlighet att rida ut stormarna. SvD(B) 1941, nr 64, s. 7. jfr HÄN-LÄMNA.
c) (†) i uttr. lämna ngt därvid, lämna ngt därhän. GenMRulla 1687, s. 636.
d) i uttr. lämna ngn l. ngt ur ngt, icke låta ngn l. ngt vara l. komma med, icke taga med, utelämna, utesluta ur ngt; numera bl. i uttr. lämna (ngn l. ngt) ur räkningen, se RÄKNING. Icke skole Commissarierne fördrista sigh, at lämpna någons Nampn vthur Rullan. SvRStBesl. 1652, s. B 1 b. (Jesus) lemnade .. sina lärjungar utur sit umgänge, på någon tid. Bælter JesuH 2—3: 206 (1756). Almqvist Amor. 239 (1839).
B. låta få; giva; skänka.
7) räcka (ngn ngt), överlämna, giva. Lämna paketet åt l. till mig. 1 aff .. (munkarna hade) opstegit och leffnat kalken till honom. KKD 10: 39 (1707). Att dessa urnor .. blifvit lemnade i present åt Hertigen af Wellington. AB 1830, nr 2, s. 2. (Örnungen om föräldrarna:) De for .. och lämnade mig en fjällämmel att leva av, medan de var borta. Lagerlöf Holg. 2: 246 (1907); jfr 1. — jfr FRI-LÄMNA.
8) (gm överenskommelse, ss. gåva o. d.) låta (ngn) komma i besittning l. åtnjutande av (ngt); giva; skänka. Lämna bidrag till en insamling. Lämna plats l. rum, se PLATS, RUM. När .. (drottning Margareta) lembnade sin sohn rijket. RP 6: 577 (1636). At Konungen .. lemnar all vinsten .. (av handeln) åt sine Undersåtare. Ehrenadler Tel. 107 (1723). Försynen har lemnat menniskan alla medel att blifva lycklig. 2SAH 30: 214 (1857). Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. I (1885). — särsk.
a) med avs. på varor o. d.: släppa ifrån sig l. låta (ngn) få (ngt mot viss betalning l. på vissa villkor). 2VittAH 8: 115 (1547). Jag skal lemna henne (dvs. klockan) med Ked och alt för 100 Riksdaler. Björn FörfYngl. 38 (1792). (Symaskinen) hade hon .. köpt av en agent, .. som lämnat henne maskinen på avbetalning. Moberg Rosell 30 (1932).
b) med avs. på bidrag (se d. o. a) till tidning, tidskrift o. d.: medvärka med. Lämna regelbundna bidrag till en tidning. Lämna ett bidrag till en festskrift. En poetisk kalender .., till hvilken äfven jag lämnade bidrag. De Geer Minn. 1: 48 (1892).
c) (†) med avs. på benämning l. namn l. förnimmelse: förläna; skänka. (Emedan) regulere figurer lämna större behagelighet för ögonen än de irregulere. Berch Hush. 109 (1747). At .. (de grekiska skribenterna) lemna Konunga namn åt alla Landsöfwerheter i gemen. Bælter JesuH 2—3: 197 (1756). Boëthius Kant Föret. 6 (1797).
d) (†) med avs. på heder(sbevisning), ära o. d.: låta få, bevisa, bevilja. Då keijsaren lemnadt dhem dhen ähran att få kyssa hans råck. KKD 5: 175 (1710). The andras hieltemod bör största heder lämnas. Kolmodin QvSp. 1: 665 (1732). Berch Hush. 3 (1747).
e) med avs. på bifall, skydd, förr äv. beröm, uppmärksamhet, sysselsättning: skänka. Thet beröm och loford andra lemna oss. Nehrman JurCr. 293 (1756). Thet bifall Academien lemnar vare altid uti vissa föreskrefne ordasätt. 1SAH 1: 34 (1786, 1801). (Grekerna) lemnade .. ingen uppmärksamhet åt astrologien. Palmblad Fornk. 1: 413 (1844). (Att läsning) lemnar den angenämaste sysselsättning utan egentligt arbete. 2SAH 30: 217 (1857). BonnierLittH 4: 46 (1930: skydd).
f) (†) med avs. på (godt l. dåligt) exempel, föredöme o. d.: föregå med; giva; visa. Humbla Landcr. 3 (1740). Det Folks öden, som lemnat Oss et så oförgätligt prof af förtröstan och tilgifvenhet. RF 1809, Ingress 1. Samtiden 1871, s. 366.
g) (†) i uttr. lämna ngn rätt, giva ngn rätt. Borg Luther 2: 528 (1753). Chenon Heywood 2—3: 118 (1773).
h) (†) i det bildl. uttr. lämna ngn sitt öra l. sina öron l. lämna sitt öra osv. till l. åt ngn, (med uppmärksamhet) åhöra ngn; ägna ngn sin uppmärksamhet, ”låna” ngn sitt öra. Linné Bref I. 2: 112 (1747). Detta .. folk .. lemnar gärna sina öron til hvar och en bedragare. Bælter JesuH 5: 965 (1759). Carlén Ensl. 2: 128 (1846).
i) övergående i bet.: tillhandahålla. Uppsatser, egnade att i dagens .. frågor lemna en .. populär och grundligt upplysande läsning. Atterbom Minnest. 2: 206 (1853). Från Sandhamn lemnas .. lots. SD(L) 1901, nr 25, s. 1.
9) överlämna (ngn l. ngt i ngns vård l. omtanke o. d.); överlåta; anförtro; med avs. på sak äv.: hänskjuta (ngt till ngns avgörande). Lämna ngn l. ngt i (förr äv. till) ngns vård, förvar o. d. Lämna ngt i ngns händer (jfr HAND 6 a). Lämna ngt åt framtiden, uppskjuta avgörandet av ngt. Lämna ngt i ngns skön o. d., se SKÖN, sbst. Sadhe iagh migh thett leeffna i Gudz och min allernådigste konungs hendher. OxBr. 12: 520 (1620). Til hans (dvs. Johannes’) vård lemnade Frälsaren sin moder. Bælter JesuH 1: 14 (1755). Att standaret / var lemnadt i godt förvar. Fallström VDikt. 2: 13 (1884, 1899). Wedberg 1HD 89 (1922: åt framtiden). — jfr HÄN-LÄMNA. — särsk.
a) i fråga om utsättande för fara, lidande, skymf o. d.: utlämna; prisgiva; numera särsk. i uttr. lämna ngn åt hans öde. (Att lyckan) kunnat lemna en så förtjent man till ett öde, hvilket (osv.). Rosenstein 1: 186 (1790). Åt plundring lemnades staden. Stagnelius (SVS) 3: 84 (1817). Hahr ArkitH 88 (1902).
b) (†) i sådana uttr. som lämna ngn l. ngt under ngns dom, omdöme, disposition o. d., överlämna ngn (hänskjuta ngt) till ngns dom o. d., ställa ngn l. ngt till ngns disposition o. d.; äv. i uttr. lämna ngn under ngns hand, lämna ngn under ngns vård. VDAkt. 1667, nr 397. Jag lämnar Eder under Guds stränga dom. Annerstedt UUH II. 1: 242 (i handl. fr. 1685). Några Nya Masugnars Tijonde, som Hans .. Kongl. Maj:t .. under (Bärgs-)Collegii Disposition lämnat. HC11H 13: 114 (1697). (Några personer) kommo, som mig vptogo, til sängen boro, och vnder Chirurgi hand lemnade. Humbla Landcr. 26 (1740).
c) i förb. med inf., i uttr. lämna åt ngn (förr äv. l. till ngn l. med indirekt personobj.) att göra ngt, överlåta åt ngn att göra ngt (efter bästa förstånd o. d.). VDAkt. 1666, s. 233. Ty lemnar jag nu en annan at tala derom. HC11H 10: 19 (1669). MoB 3: 26 (1765: ). Jag lemnar til Läsaren sielf at döma. ASahlstedt i DA 1768, nr 48, s. 1. (Han) lämnade åt hustrun såsom den knipslugaste att svara. Backman OkändV 145 (1911).
10) i allmännare anv.: låta (ngn) komma i åtnjutande av (ngt), giva (se GIVA, v. I 7); bevilja; meddela; särsk. med avs. på fördel l. lättnad l. tillfälle l. möjlighet o. d. Lämna ngn hjälp. Lämna undervisning åt ngn, meddela undervisning åt ngn. Lämna ngn valet fritt, låta ngn välja (bland olika möjligheter) efter egen önskan. Lämna ngn (tillräcklig) tid att utföra ett arbete. Lämna ngn tillåtelse till ngt. Lämna ngn fritt, öppet (att göra ngt), se FRI 21 b β γ’, ÖPPEN. (Intet) vpskoff .. må lempnas. Gustaf II Adolf 494 (1624). (Han har) strax lämbnat henne (dvs. sin återvända hustru) frij disposition öf(ve)r sine huussaaker som tilförne. VDAkt. 1683, nr 244. Han lemnade honom en dertill (dvs. för det militära ståndet) afpassad uppfostran. Rosenstein 1: 122 (1787). BerRevElLärov. 1832, s. 26 (: undervisning). Hur otillräcklig den hjelp var, han .. kunde lemna modern (i handelsrörelsen). 3SAH 2: 160 (1887). Då riksdagen lämnar sitt medgivande till utgifter. SvRiksd. II. 12: 178 (1934). — särsk. (†) med infinitiv: tillåta. (Det skulle) lemnas honom at först få förklara sig. 2RARP I. 2: 130 (1720). Dahlberg Lefn. 67 (c. 1755; uppl. 1911). jfr FRI-LÄMNA.
11) (†) medgiva (ngn ngt); tillstå, erkänna; äv. i uttr. lämna ngn att osv., medgiva att ngn (är ngt osv.). Brenner Dikt. 1: 140 (1699, 1713). Alla lemna Carl den tolffte at han var en stor Konung. Serenius (1734; under agreed). Jag vil lämna, at Käjsare, Konungar, Påfven .. (m. fl.) äro vise och kloke. Borg Luther 2: 844 (1753). Jag lämnar Herrar Riksens Råd at hafva gjordt dessa Föreställningar uti bästa välmening. PH 6: 4441 (1756). Man känner, som ni måste lemna, / Ej större fröjd, än i sin vår. Leopold 2: 270 (1793, 1815). Atterbom 1: 5 (1854).
12) med avs. på meddelande, svar, upplysning o. d.: giva, meddela; förr äv. med avs. på ed: svära (ngn en ed). Lämna ngn en upplysning, förklaring, underrättelse, anvisning. Lämna svar, besked. Lämna vid handen, se HAND 13 j β (α’). Lämna (ngn) del av (ngt), se DEL V 2 c ζ α’. VDAkt. 1666, nr 16. Ty sådan Kunskap wil han jämwäl androm lämna. Spegel GW 57 (1685). Den till honom lemnade tro- och huldhets-ed. 2SAH 7: 253 (1815). Om .. personliga förhållanden (m. m.) .. lemnar en bilaga .. fullständiga upplysningar. 3SAH 2: 25 (1887). De av polismästaren lämnade direktiven. Hellström Malmros 18 (1931). — särsk.
a) (†) med avs. på tal, tacksägelse o. d.: framföra till (ngn); hålla. (Att) skyldigst lembna högwyrdige H Biskoppen en ödmiuk .. tackseyelse. VDAkt. 1692, nr 206. Vi anse detta tal för att vara .. det bästa, som Friherre Anckarsvärd hittills lemnat. ObjGästen 1829, nr 43, s. 1.
b) (†) åtföljt av att-sats. Lucidor (SVS) 226 (1672). SvPrästProt. 1: 200 (1720). (Jag) får .. till min ursäkt lemna, att .. (Sundevalls avhandling) icke var .. af mig känd i augusti 1841. SNilsson (1843) hos Berzelius Brev 14: 198.
13) [jfr GIVA, v. I 8, LEVERERA 3] (†) i sådana uttr. som lämna (en) batalj, slaktning, träffning o. d., leverera batalj osv.; äv. lämna ngn en batalj (osv.), kämpa med ngn. Björnståhl Resa 5: 8 (1783). Banér sökte att .. lemna de kejserliga ett fältslag. Fryxell Ber. 7: 154 (1838). Lemna strid. Rappe Nordarm. 218 (1874).
14) frambringa, giva (till resultat).
a) om experiment, undersökning o. d. Experimentet lämnade ett överraskande resultat. Undersökningen lämnade till resultat att osv. Debatterna .. lämnade endast det sorgliga resultat att (osv.). De Geer Minn. 2: 49 (1892).
b) om djur l. sak: avkasta; frambringa; giva (se GIVA, v. I 11); förr äv., med avs. på djurs avkomma: framföda. Ett kapital som icke lämnar ngn avkastning. Äppelträden ha lämnat god, dålig skörd i år. Ett får som lämnar god ull. QLm. 1: 77 (1833). De lam som .. (ett visst får) lemnat efter olika betäckningar. Därs. 5: 29 (1835). Almar lämna ett vackert virke. LbFolksk. 194 (1890). För 100 år sedan angives rågen ha lämnat i medeltal 3-dje kornet (i Önnestad). SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 118.
III. refl.
1) (i sht i skriftspr.) överlämna l. giva sig (åt ngn l. ngt); vanl. i sådana uttr. som lämna sig ngn i våld, i ngns hand (jfr HAND 6). Lidner (SVS) 1: 271 (1781). Trygg i din vård jag lemnar mig. Ps. 1819, 434: 3. Hertigarnas vänner .. ville icke lemna sig konungen i våld. Fryxell Ber. 2: 74 (1826). I Herrans hand jag lemnar mig, / När mina ögon sluta sig. Runeberg 4: 131 (1857). Benedictsson Peng. 275 (1885). — särsk.
a) (†) i uttr. lämna sig under ngn l. ngns makt o. d., överlämna sig åt, underkasta sig ngn osv. Om Canaans inbyggare ville lemna sig under Jesu spira. Bælter JesuH 4: 85 (1757). Dens. Cerem. 110 (1760).
b) pregnant, i uttr. lämna sig till l. åt ngn, om kvinna: giva sig åt ngn (se GIVA, v. II 1 b). Boëthius Naturr. 90 (1799). Den gången .. hade hon varit så nära att lämna sig till Knut. Moberg Sedebetyg 387 (1935).
c) (†) bildl. o. oeg.: hängiva sig l. hemfalla åt (ngt); med bestämning inledd av prep. åt l. till. (Hon skulle) undfly, at lemna sig til nöjen af detta slaget. Ekelund Fielding 395 (1765). (Han) lemnade sig åt en djup sorg. VeckoskrLäk. 1: 65 (1781). Lemna dig ej til en alt för stor glädje. Liljestråle Kempis 87 (1798). Berzelius Brev 14: 140 (1838).
2) (†) giva vika; i uttr. lämna sig åt ngt, giva vika för ngt. (Han) lemnade sig slutligen åt min fars föreställning om vådan .. af ett förhastadt utbrott. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 24 (c. 1840).
Särsk. förb.: LÄMNA AV10 4. jfr avlämna.
1) till II 7, = avlämna II 1. Möller (1790). Wägner Norrt. 57 (1908). särsk. mil. = avlämna II 1 b α. Sergeanterna lämnade av sina troppar till löjtnanterna. Cederschiöld Kerg. 65 (1917).
2) (†) i uttr. lämna av sig, försämras, gå utför, gå tillbaka; jfr lämna, v.2 II 4. Emedan många hemman .. (gm klyvning) lämnat af sig. Smeds Malaxb. 119 (cit. fr. 1711).
LÄMNA BAKOM10 32 l. 04. till II 6.
1) i uttr. lämna bakom sig.
a) lämna kvar, låta bli kvar. Ett talrikt, trosstarkt .. brödraskap lemnade .. (Paulus o. Petrus) bakom sig (då de reste från Rom). Rydberg Sägn. 48 (1874).
b) bildl.: komma l. gå förbi (ngt), komma längre än (ngt), höja sig över (ngt), passera; övergiva; särsk. med avs. på ståndpunkt o. d. En religionsform (kan) blifva löjlig för en bildning, som lemnat denna form bakom sig. Ljunggren Est. 2: 85 (1883). Nilsson FestdVard. 107 (1925). Lämna sina åsikter bakom sig. Holm BevO 284 (1939).
2) refl., i uttr. lämna sig bakom (ngn), lämna sig efter (se lämna efter 4). Ett vanligt jockeyknep (vid kapplöpning) är att lemna sig något bakom och sedan i galopp rycka upp i linien. Balck Idr. 1: 277 (1886).
LÄMNA BORT10 4. jfr bortlämna.
1) (numera bl. i Finl.) bildl., till II 4: lägga bort (ngt l. att göra ngt); sluta upp med. Jag (har) aldeles lemnat bort at nyttja järn til Pyrmontervatten. Scheele Bref 392 (1780). Runeberg ESkr. 2: 181 (1834; i bild). jfr Bergroth FinlSv. 285 (1917).
2) till II 6, = bortlämna 2. Leopold 5: 380 (1797). Den gamla systembildningen (inom biologien) berodde på att man lämnade bort de individuella olikheterna för att bilda begreppet art. Vasenius Harm. 87 (1908).
3) till II 8, = bortlämna 1. Hoffmann Förnöjs. 149 (1752). Jag lämnade borrt uret att lagas. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
LÄMNA BORTA. (mera tillf.) till II 6, = lämna bort 2. Giese Sprachm. 4—5: 5 (1731).
LÄMNA EFTER10 32, äv. 40. jfr efterlämna.
1) (i Finl.) till I: icke kunna följa med; bli efter. (I mars) Läste (jag) upp 4 boken (av Euklides) för magistern, och Elfving lämnade efter. Topelius Dagb. 1: 58 (1833).
2) till II 1: kvarlämna.
a) låta (ngn l. ngt) bli kvar, lämna (ngn l. ngt) kvar (på ett ställe varifrån man avlägsnar sig); särsk. i uttr. lämna efter sig (ngn l. ngt); äv. bildl. Schroderus Os. III. 1: 326 (1635). Widekindi KrijgH 275 (1671: effter sigh). I afseende på bergsbruk (m. m.) .. lemnar britiska folket alla andra långt efter sig. Roth 1Geogr. 139 (1881). Castrén Creutz 77 (1917).
b) om sak l. handling l. tillstånd o. d., i uttr. lämna (ngt) efter sig, låta (ngt) bli kvar (ss. följd l. resultat), kvarlämna (spår, märke, minne o. d.), efterlämna (se d. o. 1 c). 2RARP 6: 546 (1731). Att på ordentligt sätt uppnå mognad, att torka, affalla och lemna ärr efter sig. VetAH 1817, s. 153 (om vaccinationskoppor).
3) till II 2, i uttr. lämna efter sig, (ss. död) efterlämna (anhörig, ägodelar, skrifter, skulder l. dyl. l. ett aktat namn, ett godt rykte o. d.). Rudbeckius Kyrkiost. 54 (c. 1635). Lemna effter sig arffwingar. Rudbeck Atl. 2: 55 (1689). Dö utan att lemna någonting efter sig. Björkman (1889).
4) (numera föga br.) refl., i uttr. lämna sig efter (ngn), icke (kunna l. vilja) följa med i samma takt (som övriga i en trupp l. dyl.); bliva efter (ngn); sacka efter; komma sakta efter; stanna kvar (medan andra fortsätta framåt l. dyl.); äv. bildl.; jfr lämna, v.2 II 3, 6. CMMöllersvärd (1808) i BrefKrigFinl. 182. (K. IX:s) män ville icke lemna sig efter sin Konung, i manliga hjeltedåd. Afzelius Sag. VIII. 1: 147 (1856). Utmattad af sin blessyr hade han vid reträtten måst lemna sig efter. HLilljebjörn Hågk. 1: 82 (1865). Lämnande sig efter, stack .. (hästen) af i ett obevakadt ögonblick. Skottsberg Båtf. 231 (1909). Östergren (1932). särsk. (numera bl. i Finl.) om ur: sakta sig. VetAH 1801, s. 276. Att den enas klocka går för fort, den andras lämnar sig efter. Ramsay Barnaår 8: 223 (1907).
LÄMNA FRAM10 4. till II 7. Adlerbeth FörslSAOB (1798). jfr framlämna.
LÄMNA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0.
1) till II 3, med avs. på ngt som ngn l. ngt har inom sig l. som utgör en beståndsdel av ngt.
a) (†) i uttr. lämna sin anda ifrån sig, dö. Celsius G1 2: 359 (1753).
b) om sak: avgiva, avsöndra. Man måste gifva osten tid att lemna ifrån sig vasslan. Grotenfelt Mejerih. 168 (1881).
2) till II 4: överlåta l. utlämna l. giva bort (ngt som man äger l. innehar). Han ville icke lämna ifrån sig vad han höll i handen. Fogden lämnade från sig nycklarna när han flyttade. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
3) (†) frambringa; giva till resultat; jfr lämna, v.2 II 14. Den bästa äng lemnar magra Creatur från sig, om hon varder försatt med förmånga. Linnæus Bijskjöts. 46 (1768).
LÄMNA IGEN10 04. till II 7, 8: lämna tillbaka. EkenäsDomb. 1: 205 (1656). Lämna igen böcker i biblioteket. Auerbach (1911). jfr igenlämna.
LÄMNA IN10 4. till II 7: överlämna l. avlämna (ngt) till ngn som befinner sig inne i ett rum l. dyl.; särsk. (mer l. mindre bildl.): ingiva (en ansökan l. dyl.) till vederbörlig myndighet o. d. Lämna in sitt bagage (på stationen) för pollettering. Lind (1738). jfr inlämna.
LÄMNA KVAR10 4, förr äv. KVART. jfr kvarlämna, v.
1) (†) till I: bliva l. stanna kvar; äv. i pass. med intr. bet. Tå öfwertygade Bonden hono[m], att han lefnade qwar i Staden, och kom intet heem för än om måndags morgonen. UpsDP 15/11 1595. Schroderus Os. 2: 690 (1635; pass.). Brenner Pijn. 34 (1727).
2) (numera föga br.) till II 2: (ss. död) efterlämna (ngt). Thet bör besukkas mäst at hon (dvs. den döda) ey hafwer lemnad, / Sitt Beläte här kuart. Lucidor (SVS) 203 (1672). Nordenflycht QT 1745, s. 141.
3) till II 6: låta (ngn l. ngt) vara kvar (på en plats); i pass. äv.: (få) vara l. bliva kvar. Schroderus Dict. 242 (c. 1635). Där han hafver måst leffunat henne quar siuk. Ekeblad Bref 1: 25 (1649; rättat efter hskr.). Av svenskarna, som bodde i ådalarna, hade (under digerdöden) ingen lämnats kvar utom en flicka. Lagerlöf Holg. 2: 359 (1907). särsk.: låta vara kvar ss. rest, kvarlämna (se kvar-lämna, v. 2). (Inga) lämnade .. litet af sin frukostmjölk kvar i koppen åt katten. LbFolksk. 15 (1890).
4) (i högre stil) refl.: stanna kvar; dröja kvar; jfr lämna, v.2 II 1. Leopold (1796) i 2Saml. 8: 107 (bildl.). (Biskop Henrik) lemnade sig .. qvar, efter .. (Erik d. heliges) återresa, för at .. (i Finland) befordra .. omvändelseverket. Porthan 5: 431 (1800). När hösten emellanåt lämnat / sig längre än vanligt kvar. Lybeck Dikt. 1: 35 (1890).
LÄMNA TILLBAKA10 040, äv. 032.
1) (†) till II 6: åsidosätta, lämna åsido. Brask Pufendorf Hist. Föret. 2 a (1680). (De gudfruktiga bry sig blott om andliga ting) kroppsens skiötsel lemna de tilbaka. Lundberg Paulson Erasmus 220 (1728). Nordberg C12 2: 642 (1740).
2) till II 7, 8: återlämna. Lämna tillbaka en lånad bok. Ehrenadler Tel. 178 (1723).
LÄMNA TILLSIDO, se lämna åsido.
LÄMNA UT10 4. jfr utlämna.
1) (föga br.) till II 6: utelämna (ngt), icke medtaga (ngt). Möller 1: 229 (1782). Eftersom han afsiktligt lämnade ut (ordet) hustru (i en viss fras). Wägner Norrt. 148 (1908).
2) till II 7: (enl. rekvisition) överlämna (ngt ur en samling, ett förråd l. dyl.). (De beställda) böckerna lämnas ut vid disken (i biblioteket). Lind (1738). Var lämnas resgodset ut? Auerbach (1911).
3) (föga br.) till II 7: utlämna (ngn till hans fiender l. dyl.), överlämna (ngn åt ngn). Runeberg 5: 249 (1863). särsk. refl.: prisgiva l. förråda sig (l. sina innersta tankar l. dyl.). (Hon) fick .. en dov ängslan över att ha lämnat ut sig. Siwertz Sel. 1: 175 (1920).
LÄMNA UTE10 32. (mindre br.) till II 6: utelämna (ngt), icke medtaga (ngt). Wallenius Proj. G 4 b (1682). Adlerbeth FörslSAOB (1798). jfr utelämna.
LÄMNA ÅSIDO10 032, förr äv. TILLSIDO. till II 6: bildl.: icke taga (vederbörlig) hänsyn till; lämna därhän. Atterbom Minn. 215 (1817: tillsido). Men lemnom våra olika åsigter åsido! Rydberg Ath. 300 (1859). SoS 1908, s. 32.

 

Spalt L 1603 band 16, 1941

Webbansvarig