| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LÄKARE lä3kare2, i bet. 1 o. 3 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) -arer Forsius Fosz 462 (1621); läkrar Sahlstedt (1757), Fryxell Ber. 9: 166 (1841: Läkrarna, pl. best.)).
1) person som yrkesmässigt ägnar sig åt behandling av sjuka, skadade l. sårade personer; jfr DOKTOR 3 med anm.; numera särsk. om person som är fackmässigt utbildad o. efter avlagda akademiska examina blivit legitimerad för dylik värksamhet; förr äv. om veterinär. Legitimerad, praktiserande läkare. Kvinnliga läkare. Anlita, rådfråga, söka läkare. Skicka efter, tillkalla, vända sig till läkare. På läkares ordination. Vara sin egen läkare, dvs. själv vidtaga åtgärder för att sköta l. söka återvinna sin hälsa. Läkiare lääk tigh sielffuan. Luk. 4: 23 (NT 1526). Skall och hallas en leckiare till siukestuffuona. G1R 8: 298 (1533). Äära läkiaren med tilbörlig äro, at tu må få honom j nödh. Syr. 38: 1 (öv. 1536). Vissa läkare borde förordnas, til at endast inhämta och beflita sig om kreaturens läkedom och Medicin. Kiellberg KonstnHandtv. Hofslag. 3 (1753). Propheterna voro läkare och innehade den tidens natur-vetenskapliga kunskaper. Agardh ThSkr. 1: 16 (1842, 1855). Fins här en läkare? .. En herre i salongen är sjuk! Hedenstierna FruW 191 (1890). Jag råkade vara läkare för en av Rothschildarna. Munthe SMich. 241 (1930). — jfr ASYL-, BAD-, BARN-, BATALJONS-, BESIKTNINGS-, BRIGAD-, DISPENSÄR-, DISTRIKTS-, FATTIG-, FÄLT-, HOSPITALS-, HOV-, HUS-, JÄRNVÄGS-, KVINNO-, LASARETTS-, MAG-, MARIN-, MILITÄR-, NATUR-, POLIS-, PROVINSIAL-, REGEMENTS-, SANATORIE-, SJUKHUS-, SKEPPS-, SKOL-, STADS-, UNDER-, VATTEN-, ÖGON-, ÖVER-LÄKARE m. fl. — särsk.
a) i en mängd ordspr., t. ex.: Läkaren gör aldrig så goth plaster, at the kunna läkia all såår. SvOrds. B 4 b (1604). Läkiarens Öga giör spijsen sund. Grubb 483 (1665). Ny Läkiare, ny Kyrkegård. Dens. 572. Nödh gieer Läkiaren Brödh. Dens. 602. Gästebod är Läkarens skörd. Rhodin Ordspr. 57 (1807).
b) bildl.; särsk. om Gud (i anslutning till 2Mos. 15: 26) l. Kristus l. om själasörjare. Iagh är Herren tin läkiare. 2Mos. 15: 26 (Bib. 1541). Dhe Andelige Läkiare, som äre Gvdz Ordz Lärare. Rudbeckius KonReg. 127 (1615). Tu (Gud) äst then yppersta Läkiaren, / Som läker til lijf och siäl. Ps. 1695, 250: 4. Den stumma läkaren tiden. Klercker Cuba 235 (1898). jfr SJÄLA-LÄKARE.
2) (vard., föga br.) om läkarexamen; i uttr. läsa på läkaren o. d. Sundblad Ups. 305 (1884). Hedin Pol 2: 217 (1911).
3) ss. senare led i ssgr betecknande utövare av yrke som har viss likhet med läkarens (i bet. 1). — jfr DJUR-, HÄST-, TAND-, VETERINÄR-LÄKARE m. fl.
-ATTEST. (i sht i fackspr.) läkarintyg. Thorild Gransk. 1784, 5—6: 23. SFS 1905, Bih. nr 47, s. 3. —
-BETYG. läkarintyg. VDAkt. 1792, nr 128. Han har tagit tjänstledighet på läkarebetyg. Hallström Erot. 115 (1908). —
-BEVIS. (i fackspr., numera nästan bl. i Finl.) läkarintyg. PH 10: 283 (1774). FFS 1894, nr 46, s. 7. —
-BILDNING. (numera knappast br.) läkarutbildning. Ilmoni Sjukd. 3: 160 (1853). 3SAH 7: 244 (1892). —
-BITRÄDE~020, äv. ~200.
1) (föga br.) abstr.: biträde av läkare, läkarhjälp. SPF 1831, s. 215. Dö och begrafvas utan läkarebiträde. Topelius Vint. I. 2: 102 (1867, 1880). BtRiksdP 1885, I. 1: nr 26, s. 8.
2) om person: läkares biträde; särsk. mil. om militärläkares biträde. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 115. ExInf. 1927, s. 209. —
-BLICK. om läkares förmåga att utan ngn egentlig undersökning gm blotta iakttagandet av den sjukes utseende o. d. bedöma hans tillstånd. Hygiea 1865, s. 217. Tigerstedt MedUtv. 2: 175 (1923). —
-BOK; pl. -böcker. [fsv. läkiara bok] bok som innehåller anvisning om sjukdomars behandling, upplysningar om läkemedel o. d.; numera särsk. om för icke-läkare avsedd handbok (hjälpreda) i fråga om sjukdomar o. deras behandling (gm självhjälp). Läkare-Bok. BOlavi (1578; boktitel). Läkarebok för alla. Wretlind (1893; boktitel). —
-DISTRIKT. för tjänsteläkares värksamhet. 2SvLäkSH 4: 86 (1844). Rikets indelning i läkaredistrikt. SFS 1908, Bih. nr 5, s. 56. —
-ED, r. l. m. (om äldre l. utländska förh.) tjänsteed avlagd av läkare. Eriksson Friedländer Förel. 47 (1843). Söderberg Glas 243 (1905). —
-FÖRBUND. Sverges läkarförbund (fr. o. m. 1920 namn på Allmänna svenska läkareföreningen). —
-FÖRENING. Allmänna svenska läkareföreningen (bildad 1893). Upsala läkareförenings förhandlingar. (1866; boktitel). —
-GRUND, r. l. m. (†) läkarvetenskaplig grundsats; i sht i pl. Möller (1790). Tholander Ordl. (c. 1875). —
-GÅVOR, pl. (numera föga br.) begåvning ss. läkare. Min landsman .. har naturliga läkaregåfvor. Bremer GVerld. 5: 41 (1862). Weibull o. Tegnér LUH 2: 153 (1868). —
-HAND. särsk. (†) i uttr. under läkarhand, under läkarbehandling. Nils Dacke .. moste late före sig under leckiere hånd. HH 20: 84 (c. 1580). Så länge han under Läkiarehand ligger. Schmedeman Just. 914 (1685). Celsius G1 2: 260 (1753). —
-HISTORIA. Sveriges läkare-historia, ifrån Konung Gustaf I:s till närvarande tid. Sacklén (1822; boktitel). —
-HJÄLP. Anlita, anskaffa, söka, tillkalla läkarhjälp. Tegnér (WB) 5: 340 (1826). Kadin .. hade blifvit häftigt illamående och behöfde snar läkarehjelp. Heidenstam End. 93 (1889). SFS 1905, nr 67, s. 2. —
-INTYG~02 l. ~20. läkares intyg om ngns hälsotillstånd; jfr frisk-, sjuk-betyg. FörhLäkS 1898, s. 50. —
-KONST(EN). den konst som utövas av läkare, medicin(en); förr äv. konkretare, om läkarbehandling o. d. LPetri Kr. 31 (1559). En medicus, hwilken skall underwijsa ungdomen uti medicina eller läkiarekonst. Annerstedt UUH Bih. 1: 48 (i handl. fr. 1604). (W. hade vid vite förbjudits) att med läkarekonstens utöfvande sig befatta. 1NJA 1874, s. 16. Wirgin Häls. 1: 22 (1931). särsk.
a) (†) i pl. (Den) som kunde .. thenne förtungade min lekamen med läkiarekonster hielpa och hugsvala. HH 20: 143 (c. 1565).
-LÖN. [fsv. läkiara lön (SthmTb 1: 85 (1477))]
2) lön som läkare uppbär i egenskap av ämbetsman. —
-MISSION. den form av missionsvärksamhet bland icke kristna folk som bedrives gm läkare; äv. konkret, om missionssjukhus o. d. Waldenström Österl. 234 (1896). —
-MISSIONÄR. jfr -mission. James Henderson. En läkaremissionärs lif och verksamhet. (1881; boktitel). —
-MOTTAGNING~020. läkares mottagning av patienter; ofta konkret, om lokal, inrättning o. d. därför. DN(A) 1931, nr 123, s. 26. —
-RECEPT. Preparatet erhålles utan läkarrecept. —
-RÅD. om läkares vid rådfrågning givna föreskrift. (De) få .. gratis läkarråd och medikamenter. MoB 7: 99 (1809). —
-SKOLA, r. l. f.
-STIPENDIAT. yngre läkare (l. med. kand.) som erhållit stipendierad plats vid militär (numera bl. sjömilitär) l. civil sjukvård. Tholander Ordl. (c. 1875). SFS 1917, s. 1068. jfr marin-läkarstipendiat. —
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. Svenska läkaresällskapet, stiftat 1807. Års-berättelse om svenska läkaresällskapets arbeten (1810; boktitel). —
-TIDNING. Allmänna svenska läkartidningen (1904; titel). —
-TILLSYN~02 l. ~20. (i fackspr.) tillsyn av läkare; förr äv. om läkarpraktik. Under mångårig Läkaretilsyn vid Lazarettet. VetAH 1812, s. 20. Sjukdom, under hvilken läkaretillsyn ej åtnjutits. SFS 1891, Bih. nr 80, s. 2. —
-UNDERSÖKA~1020. [till -undersökning] underkasta (ngn) läkarundersökning. Schulze Emigr. 23 (1930). —
-VETENSKAP~102, äv. ~200. vetenskap som behandlar människokroppens tillstånd o. funktioner i syfte att finna medel för behandling av dess sjukdomar; medicin, medicinsk vetenskap. Lindestolpe Fross. 5 (1717). Läkarekonsten är äldre än läkarevetenskapen. Ribbing LUPr. 31/1 1905, s. 3. —
-VÅRD.
1) läkares vård o. behandling av patient(er). Ha, få fri (dvs. kostnadsfri) läkarvård. I stort behov av läkarvård. Möller (1790). Hon .. måste snart flytta in till staden för att erhålla daglig läkarevård. De Geer Minn. 2: 268 (1892).
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. (numera föga br.) åtgärd av läkare; numera nästan bl. i pl., om läkarbehandling. VetAH 1784, s. 135. Läkareåtgärder äro icke för alla lika: de rätta sig efter sjukdomstillståndet. Wikner Pred. 468 (1881). —
LÄKERSKA, f. [fsv. läkirska] (†) kvinna som är kunnig i läkekonst. Vthi Room war een Läkerska, som kunde bota Ögnesiuka. Schroderus KyskSpeg. D 10 a (1622). Holmberg Nordb. 366 (1854).
Spalt L 1593 band 16, 1941