Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUTA l. LUTO, adj. oböjl. l. adv.
Ordformer
(luta 15901818. luto 15411736)
Etymologi
[fsv. luta, luto; till LUTA, v.3 Med avs. på bildningen jfr HUKA, adv.]
(†) motsv. LUTA, v.3 I 1, 2: lutande, lutad; nedböjd; nästan bl. i predikativ ställning. Iagh gåår krokot och luto. Psalt. 38: 7 (Bib. 1541). Om .. (eldbrasan) rätes luta mot spisstaden (så osv.). Wallner Kol. 18 (1746). Adlerbeth Ov. 380 (1818). — jfr FRAM-, FRAMÅT-, HÄRD-, KROK-, KRYP-LUTA.

 

Spalt L 1246 band 16, 1941

Webbansvarig