Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOKOMOBIL lωk1ωmωbi4l l. lω1-, äv. lok1– l. lå1-, l. -om- l. -åm-, l. -mo- l. -må-, sbst. r. (l. m.) l. adj.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. loc-)
Etymologi
[jfr d. lokomobil, sbst., eng. o. fr. locomobile, sbst. o. adj.; av lat. locus, plats (se LOKUS), o. mobilis, rörlig, avledn. av movere, sätta i rörelse, röra]
I. sbst.: på hjul monterad, transportabel ångmaskin (jämte ångpanna) l. förbränningsmotor. Stationär lokomobil, oeg., om ett vanligt, icke flyttbart ångmaskineri, vars maskin är anbragt ovanpå ångpannan (liksom på en ånglokomobil). JernkA 1859, s. 269. VaruhbTulltaxa 1: 482 (1931). jfr MOTOR-, ÅNG-LOKOMOBIL.
II. (†) adj.: rörlig, flyttbar, transportabel. Ekbohrn 1: 441 (1868). TT 1897, M. s. 90.

 

Spalt L 1050 band 16, 1941

Webbansvarig