Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOGARITM log1arit4m l. lå1-, r. (l. m.); best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes ordet äv. med lat. form o. böjning. Swedenborg Reg. 43 (1718: Logarithmi, pl.; i bet.: logaritmtabeller). Mört Weidler 34 (1727: logarithmum, ack. sg.).
Etymologi
[jfr t. logarithmus, eng. logarithm, fr. logarithme; av nylat. logarithmus, av gr. λόγος, ord m. m. (se LOGISK), o. ἀριϑμός, (an)tal (jfr ARITMETIK)]
mat. tal angivande den exponent vartill ett visst givet tal (basen) skall upphöjas för att resultatet skall bliva ett visst annat tal; i formler skrivet log. Mört Weidler 34 (1727). (Talet) 3 (är) logaritm till 64, om basen är 4. NF (1885). Hedström o. Rendahl Alg. 106 (1915).
Ssgr (mat.): LOGARITM-SYSTEM. sammanfattning(en) av alla logaritmer med samma bas. Björling Logar. 38 (1833). —
-TABELL. numerisk tabell innehållande logaritmer för ett större l. mindre antal hela tal l. trigonometriska funktioner. ConvLex. 2: 399 (1823). Björling Logar. 40 (1833).
Avledn.: LOGARITMISK, adj. [jfr t. logarithmisch, eng. logarithmic, fr. logarithmique] mat. som innehåller l. gäller l. rör sig med osv. logaritmer. Logaritmisk tabell, beräkning. Elvius Qvadr. Föret. 4 (1697). Ekman Mek. 172 (1919).

 

Spalt L 1029 band 16, 1941

Webbansvarig