Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LATENT latän4t, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. latent; av lat. latens (gen. -entis), p. pr. av latere, vara dold. — Jfr LATENS]
(i sht i fackspr.) som förefinnes, men (för tillfället) icke framträder klart i dagen; dold, förborgad; särsk. om kraft l. känsla l. egenskap, anlag, sjukdom o. d. Trana Psych. 2: 50 (1847). Egenskaperna hafva .. ärfts som latenta sjukdomsfrön, hvilka utveckla sig vid en viss ålder. Rein Psyk. 2: 196 (1891). Ett latent hat. Klercker Cuba 113 (1898). En länge latent kris mellan stat och kyrka (i Mexiko) kom 1926 till fullt utbrott. 2NF 38: 1420 (1926). — särsk.
a) fys. i fråga om värme: bunden. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 52. UB 2: 551 (1873). Man säger .., att det för smältningen använda värmet finnes i vätskan i bunden eller latent form. Moll Fys. 2: 18 (1898).
b) fotogr. i uttr. latent bild, om det intryck som ljuset vid fotografering efterlämnar på den preparerade plåten l. filmen, innan denna framkallats. KemT 1899, s. 44. 2UB 10: 351 (1907).

 

Spalt L 345 band 15, 1939

Webbansvarig