Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LATENS latän4s, r. l. m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr nor. latens, ävensom eng. latency; till LATENT efter mönster av sådana ordpar som FREKVENT: FREKVENS]
(i fackspr.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara latent, latent tillstånd. Den ofta förekommande .. långa latensen af tuberkulosen. Bäckman Lifförs. 67 (1899). Gadelius Själsl. 1—2: 76 (1921).
Ssgr (i fackspr., i sht med.): LATENS-PERIOD. Bäckman Lifförs. 67 (1899). Denna tid, då inga tecken till syfilis synas (fastän sjukdomen lever kvar i kroppen), benämnes latensperiod. Almkvist Könssj. 134 (1924). —
-TID.
1) med. inkubationstid. 3NF (1930).
2) fysiol. den tid som förflyter mellan retningsögonblicket o. utlösningen av den fysiologiska effekten hos ett organ. NordT 1885, s. 576. 2NF 18: 1466 (1913).

 

Spalt L 345 band 15, 1939

Webbansvarig