Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUPABEL, adj. -bla.
Ordformer
(äv. skrivet cou-)
Etymologi
[av fr. coupable, av lat. culpabilis (se KULPABEL)]
(†) = KULPABEL. At I af sådane Deserteurer någre, som mäst coupable äro, låta uphänga, dem androm til skräck och warnagel. LMil. 4: 1297 (1701). FörklFrämOrd (1885).

 

Spalt K 3227 band 15, 1938

Webbansvarig