kulsprute-pistol

Publicerad 1938

KULSPRUTA kɯ3l~sprɯ2ta, r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Etymologi

[jfr t. kugelspritze]

i sht mil. snabbskjutande, automatiskt eldvapen för gevärsammunition (vid eldgivning vilande på lavett); äv. ss. sammanfattande benämning för dylik kulspruta med tillhörande lavett; jfr MASKIN-GEVÄR, MITRALJÖS, ORGELBÖSSA. BtRiksdP 1874, 4: nr 17, s. 20. ExInf. 1927, s. 19. — jfr FORTIFIKATIONS-, MAXIM-KULSPRUTA.

Ssgr (i sht mil.): KULSPRUTE-, äv. KULSPRUT-BAND. patronband för kulspruta. FinlÖde 65 (1927). —

-FÖRBAND. jfr FÖRBAND 3 a. StridslInf. 18 (1915). —

-GEVÄR. snabbskjutande automatgevär (lättare än en kulspruta) för hel- l. halvautomatisk eld. BtRiksdP 1912, 6. I. 1: nr 4, s. 30.

Ssgr (mil.): kulsprutegevärs-bärare, m.

-skytt. —

-KOMPANI. huvudsakligen med kulsprutor beväpnat infanterikompani. IllMilRevy 1898, s. 119. —

-KÄRRA. för transport av kulspruta. PT 1913, nr 293 A, s. 2. —

-NÄSTE. förstärkt eldställning för en l. flera kulsprutor. Wikner InfTakt. 67 (1920). —

-PISTOL. ett slags litet kulsprutegevär för pistolpatroner. Malmberg InfStridsm. 25 (1921). Alm VapnH 151 (1927). —

-SKÖLD. till kulspruta hörande stålsköld använd till skydd för manskapet under strid. KulsprI 1923, s. 82. —

-VAPEN. i sht om det vapenslag vars huvudsakliga stridsmedel är kulsprutor. IllMilRevy 1904, s. 132. SvD(A) 1914, nr 79, s. 6. —

-VÄRN. = -NÄSTE. KulsprI 1923, s. 182.

Spalt K 3159 band 15, 1938

Webbansvarig