kudda | SAOB

Publicerad 1938

KUDDA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.

Etymologi

[sv. dial. kodda, kudda; till KO, sbst.1]

(i Finl., bygdemålsfärgat, i sht smeksamt) ko; jfr KOSSA, sbst.3 Bengts Vargt. 5 (1915). — jfr SKÄLL-KUDDA.

Ssg: KUDD-KRÄK. (i Finl., bygdemålsfärgat, föraktligt l. skämtsamt) ko. KalSvFolkskV 1909, s. 267.

Spalt K 3114 band 15, 1938

Webbansvarig