Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRULL, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[elliptiskt av KRULL-TOBAK]
(vard., †) = KRULL-TOBAK. Möller 2: 227 (1785). WoJ (1891). jfr: På vägar skall du vilse köra, / Om natten idel gastar höra / Och lukta bönders två-örs-krull. Bergklint Vitt. 111 (c. 1775).

 

Spalt K 2948 band 15, 1938

Webbansvarig