Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRAMP kram4p, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (i fackspr.) -er32 (i ä. tid möjl. äv. att hänföra till sg. KRAMPE l. KRAMPA); förr äv. KRAMPE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er (jfr ovan); förr äv. KRAMPA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er (jfr ovan).
sjukligt tillstånd bestående i av viljan oberoende, häftiga muskelsammandragningar; förr äv. i sg. best. ss. sjukdomsnamn; äv. oeg., i fråga om krampaktigt ihållande grepp l. rörelser. Få kramp, förr äv. krampen. Kramp i benet, i fingrarna. Klonisk, tonisk kramp (med.). VarRerV 16 (1538). På Sängen iagh ligger, som en steen, / Krampen draar migh all tijdha. Forsius Spec. A 8 a (1620). Salvie Wijn eller öl .. förtager Krampe. IErici Colerus 1: 282 (c. 1645). Den goda gossen gick bara ut att bada i Hellesponten, fick krampen och drunknade. Hagberg Shaksp. 6: 370 (1849). Då han fallande griper i kramp / Sitt tag om springarens manke. Snoilsky 3: 3 (1883). En kramp i njurarnas blodkärl. Sjövall Sjukd. 133 (1924). Även tröttande arbetsställningar .. kunna giva anledning till kramper. Wirgin Häls. 2: 243 (1931). Alexis .. vrider sig som i kramp. Moberg Sedebetyg 362 (1935). — jfr ANSIKTS-, BLÅS-, BRONKIAL-, BRÖST-, DÖDS-, GLOTTIS-, GRÅT-, GÄSP-, HJÄRT-, KÄRL-, MAG-, MODER-, MUSKEL-, SKRATT-, SKRIVAR-, STEL-, VAD-, YRKES-KRAMP m. fl.
-DRAG. (kramp- 1765—1906. krampe- 1640—1788) [y. fsv. krampadragh (PMånsson 482); jfr d. krampedrag] (†) krampartad sammandragning av muskler, kramp, krampanfall; sendrag. Linc. (1640; under convulsio). Styfhet och krampdrag nekade honom att ens stödja sig på benen. VetAH 1813, s. 270. Wretlind Läk. 9—10: 39 (1901). Klint (1906). —
-FISK. (kramp- 1640—1889. krampe- 1685) [namnet syftar på fiskens förmåga att medelst utdelande av elektriska stötar försätta andra levande varelser i krampaktiga skakningar l. darrningar] (†) fisk av släktet Torpedo Dum., darrocka. Linc. (1640; under torpedo). Björkman (1889). —
-FRÖ. frö av växten Raphanus raphanistrum Lin., åkerrättika, som förr ansågs förorsaka den med svår kramp förenade ”dragsjukan”; ofta om själva växten. Linné Fl. nr 612 (1755). Fries Ordb. 60 (c. 1870). Bolin Åkerogräs. 123 (1926). —
-FULL. (†) behäftad med kramp; krampaktig. 2Saml. 7: 47 (1785). Den döende kämpens krampfulla försök att dra sitt svärd. Wallin Bref 232 (1849). —
-HOSTA, r. l. f. (mindre br.) med. hosta av krampartad karaktär. Möller (1807). Jundell Barn. 2: 275 (1927). —
-KNUT. (kramp- 1856 osv. krampa- 1913—1931)
1) knut (se KNUT, sbst.1 1) som i folktron användes mot kramp. RedNordM 1913, s. 20. SvKulturb. 7—8: 294 (1931).
-KOLIK. med. o. veter. kolik framkallad av kramp i tarmkanalen; numera bl. veter. Florman Pharm. 18 (1809). MoB 7: 194 (1828). Bohm Husdj. 44 (1902). —
-OLJA, r. l. f. farm. visst slags olja använd ss. läkemedel mot kramp. Lindgren Läkem. (1891, 1902). —
-RYCKNING. framkallad av kramp. Rydberg Frib. 111 (1857). särsk. bildl. Järta 2: 371 (1824). Statskroppen låg i ständiga krampryckningar. Odhner G3 1: 85 (1885). —
-RÄTTIKA. [jfr -FRÖ] (†) växten Raphanus raphanistrum Lin., åkerrättika. Liljeblad Fl. 243 (1792). Björkman (1889). —
-SJUKA. (kramp- 1761—1889. krampa- 1642. krampe- 1771) [jfr y. fsv. kramposoth (PMånsson 400)] (†)
1) = -DRAG. (Honungsvatten skall drickas av) them som Krampa och Ickta Siuker hafwa. Månsson Åderlåt. 83 (1642). Wahrman Manski o. Wolstein 90 (1807; i fråga om ungnöt).
-TILLSTÅND~02 l. ~20. med. —
-VÄCKANDE, p. adj. med. De krampväckande verkningarna af tetanusgiftet. Sundberg Mikroorg. 311 (1897). —
-VÄRK, r. l. m. (kramp- 1832—c. 1875. krampa- 1642) (†)
-ÅDER. [jfr t. krampfader] (†) åderbrock. Schroderus Comenius 286 (1639). Tholander Ordl. (c. 1875). —
-ÅDERBROCK. [jfr t. krampfaderbruch] (†) pungåderbrock; äv. om åderbrock i allm. Sönnerberg Loder 532 (1799). Svalin Ordl. (1847). Tholander Ordl. (c. 1875). —
B (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.): KRAMPA-KNUT, -SJUKA, -VÄRK, se A.
C (†): KRAMPE-DRAG, -FISK, -SJUKA, se A.
1) krampaktigt gripa l. pressa; numera bl. i förb. KRAMPA SIG FAST (se nedan). (Lemmar) Utaf en iskall svett vid dödens krampning sköljda. JGOxenstierna 5: 80 (c. 1817).
2) (vard., föga br.) refl.: få kramp. Till dess att fingrarna vitna och krampa sig. Bergman Hancken 7 (1920).
Särsk. förb.: krampa sig fast. [jfr d. krampe sig fast] (vard., föga br.) till krampa, v.1 1: krampaktigt pressa l. klamra sig fast. Tavaststjerna FörbDöd. 108 (1893). Lyckligtvis krampar han sig fast i ett skot och släpar med ett par meter. SvSkämtl. 18: 126 (1913). —
KRAMPAKTIG. Martin PVetA 1763, s. 67. (Hon) brast i en krampaktig gråt. Roos Skugg. 351 (1891). Gustav grep krampaktigt tag i mig. Hallström Händ. 144 (1927). särsk. bildl. Vinningsbegärets rastlösa och krampaktiga ansträngningar. Landquist Heidenstam 36 (1909). Med ett krampaktigt försök att vara sarkastisk. GHT 1934, nr 67, s. 10.
Avledn.: krampaktighet, r. l. f. —
KRAMPIG, adj. (†) behäftad med kramp; krampaktig, konvulsivisk. Lind (1749). (Han) vred sig krampigt. JGOxenstierna 4: 206 (1815). Nicander Hesp. 206 (1829, 1835).
Spalt K 2640 band 15, 1937