Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÅT grå4t, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(grå(å)t 1526 osv. grått 15611627. gråått 1561. gråter 15261724)
Etymologi
[fsv. grater, motsv. d. graad, nor. graat, isl. grátr; vbalsbst. till GRÅTA]
gråtande; stundom övergående i bet.: klagan, jämmer; äv. konkretare: tårar; äv. bildl. Sakta, stilla, häftig, bitter, nervös, halvkvävd, krampaktig gråt. Gråt och snyftningar. Gråt och klagan. Gråt och jämmer. Brista (ut) i (högljudd) gråt. Falla i gråt. Svälja gråten, sin gråt. Kämpa med gråten. Icke kunna hålla tillbaka gråten. Hennes ansikte var svullet av gråt. Ögonen voro röda av gråt. Apg. 20: 37 (NT 1526). Iagh .. blandar min dryck medh grååt. Psalt. 102: 10 (Bib. 1541). Grått och låt (är) i hvar vrå. OxBr. 3: 133 (1627). The .. vända sit löje i gråt. Spegel Pass. 387 (c. 1680). O Gudh .. / Min gråt tu .. höre. Ps. 1695, 27: 5. Han kan icke tala för gråt. Envallsson Schlenzh. 61 (1796). Stranden, / I perlor klädd af daggens gråt. Runeberg 5: 56 (1860). Stryk bort din gråt, min vackra vän, / här finns ju godt om manfolk än. Karlfeldt FridVis. 50 (1898). Nu ville gråten komma i en hejdlös ström. Hallström Than. 47 (1900). — jfr AFTON-, BARN(A)-, BLODS-, DAGG-, EFTER-, GLÄDJE-, KLAGO-, KROKODIL-, KVINNO-, SORGE-, TORR-GRÅT m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Offta kommer gråt effter skricke lååt. SvOrds. B 7 b (1604). Sorg och grååt, skillier kärleeken åth. Grubb 752 (1665).
b) (ngt vard.) i uttr. ha gråten i halsen o. d., äv. gråten sitter l. står ngn i halsen, förr äv. gråten står ngn i ögonen, vara nära att gråta resp. ngn är nära att gråta. Gråten står mig i halsen, broder! Bellman 4: 104 (1791). Gråten står honom i ögonen. Lindfors (1815). Gråten satt mig i halsen. Böttiger 6: 60 (c. 1875). VL 1905, nr 250, s. 4 (bildl.).
c) i uttr. i gråts vånda, se VÅNDA, sbst.
Ssgr (Anm. Hit ha förts äv. ssgr som eg. äro bildade till GRÅTA, enär det beträffande vissa är omöjligt att med säkerhet avgöra om de äro bildade till GRÅT l. till GRÅTA 1): A: GRÅT-ANFALL~02, äv. ~20. anfall av gråt. Det (kom) ett .. gråtanfall öfver henne. Lundquist Aftonl. 202 (1891). Böök SvStud. 294 (1913).
-ATTACK.
-DRAMA. i sht litt.-hist. starkt sentimentalt drama (som framkallar tårar, i sht gm att framställa tårfyllda scener); i sht om dylikt drama tillhörande den starkt sentimentala genre som odlades under slutet av 1700-talet o. i början av 1800-talet. Beskow Vandr. 2: 54 (1820, 1834). Wrangel Dikten 274 (1912).
-FYLLD, p. adj. (i sht i vitter stil) fylld av gråt l. tårar. Gråtfyllda ögon. Sturzen-Becker 1: 78 (1845, 1861). En ändtligen uppfylld längtans gråtfylda jubel. Rosenius Naturst. 63 (1897).
-FÄRDIG. (ngt vard.) som är nära att gråta, ”som har gråten i halsen”; äv. bildl. Törneros Brev 2: 134 (1827; uppl. 1925; bildl.). Jag (blev) så sorgsen, att jag var gråtfärdig. Bremer Grann. 2: 89 (1837). Östergren (1925).
-KRAMP. i sht med. krampaktigt anfall av gråt. NF 7: 220 (1883). Wretlind Läk. 9—10: 227 (1902). Hon skakades av en gråtkramp. Siwertz Sel. 2: 210 (1920).
-LIK, adj. (†) som liknar en gråtandes klagan; äv. om öga: som ser ut att vara nära gråt. Strax med ett gråtlikt ljud de trötta klockor klämta. Lidner 1: 280 (c. 1781). Hans ögon sågo gråtlika ut. IEEstlander (1797) hos Roos FamArkiv 21. Fahlcrantz Schiller Fiesko 18 (1821).
-LIP, m. (†) ”lipsill”. Hvad nu? Hvad fattas den der gråtlipen? Envallsson Herreg. 15 (1784).
-MILD. som (av överdriven känslighet) gråter vid minsta anledning, (alltför) känslosam, pjunkig, sentimental; äv. i överförd anv.: som vittnar om l. utmärkes av l. är uttryck för nämnda egenskaper. Linc. (1640). Sahlstedt (1773). (Atterboms) gråtmilda trånad öfvergår allt mer och mer till vansinnighet. Tegnér (WB) 3: 412 (1820). En gråtmild röst. Johansson HomOd. 10: 418 (1844). Sentimentala, gråtmilda romaner. Hjärne DagDrabbn. XLIII (1882). (Domprostinnan) var gråtmild och resignerad som på en begrafning. Bergman Test. 132 (1910).
Avledn.: gråtmildhet, r. l. f. Wieselgren SvSkL 1: 375 (1833).
-MIN, r. (mindre br.) gråtmild min. Weste (1807). Bergman Exper. 13 (1918).
-PAROXYSM. i sht med. Telefonfröken .. insjuknade .. i krampanfall och gråtparoxysmer. Dagen 1897, nr 156, s. 1.
-ROP. (†) under gråt utstött klagorop, högljudd gråt. Folcket (kunde) icke .. kenna thet glädheroop för gråtropet j folckena. Esra 3: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: folkets högljudda gråt). Schenberg (1739).
-RUNA. (i fråga om ä. förh. i Finl.) litt.-hist. sång (”runa”) av det slag som varit avsett att vid begravningar l. bröllop med gråtande röst sjungas (framsägas) av kvinnor. Porthan BrefSamt. 1: 13 (1778). Reuter Finland 805 (1903).
-RÖD. (i vitter stil) om öga: röd av gråt. Desse ömkeliga Nunnor sutto med Gråt-Röda ögon. Dalin Arg. 1: nr 29, s. 8 (1733; uppl. 1754: gråtande). Johansson Varseln. 101 (1915).
-RÖST. (gråt- 1883. gråto- 15411739) (†) gråtande röst, gråt, jämmer. Och gråtoröst eller klaghoröst skal icke meer ther inne (dvs. i Jerusalem) hörd warda. Jes. 65: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: gråt). Hildebrand Isl. 209 (1883).
-STYCKE. (tillf.) sentimentalt (teater)stycke; jfr -DRAMA. CAEhrensvärd Brev 2: 300 (1799). Östergren (1925).
-TON, r. (†) gråtande ton. (Prästen) affecterar en gråt-ton. Thorild 2: 71 (1784). Björn Oldsb. 54 (1790).
-ÖGD, p. adj. (i vitter stil) som har tårar i ögonen; äv. bildl. Jagh gråt-ögd afsked tog. Lucidor (SVS) 21 (c. 1670). Tegnér (WB) 5: 205 (c. 1826; bildl.). Östergren (1925).
B (†): GRÅTE-DAL, se C.
-FLOD. flöde av tårar, ”tåreflod”. OKolmodin hos Gezelius Spegel O 2 a (1714).
-TÅR, se D.
C: GRÅTO-DAG. (i bibeln) dag på vilken ngn l. ngt begråtes. Och the gråto och klaghodaghar offuer Mose wordo fulkompnadhe. 5Mos. 34: 8 (Bib. 1541). Skola vi framgent hålla gråtodag och späka oss i femte månaden? Sak. 7: 3 (Bib. 1917; Bib. 1541: gråta).
-DAL. (gråte- 16151623. gråto- 1629) (†) om jorden l. helvetet: ”tåredal”, ”jämmerdal”; jfr DAL 3 b α. Phrygius HimLif. 131 (1615). Then grymma gråtedaal Helwetet. PJAngermannus Vthl. 22 (1623). J ären vthi thenna .. Gråtodaalen fremmande och Gästar. Kemner Trum. 18 (1629).
-MUR(EN). benämning på den del av den gamla muren omkring tämpelplatsen i Jerusalem vid vilken judar samlas för att gråta över tämplets o. stadens förstöring, klagomur(en). Waldenström Österl. 513 (1896). Lagerlöf Jerus. 2: 53 (1902).
-SPEL. (†) gråtdrama. Hjertesår och Hjertebalsam .. Romantiskt Gråtospel i Tre Öppningar. Arwidsson (1819; boktitel).
-TID. (†) anträffat bl. i sg. best. ss. beteckning för jordelivet. LPetri 2Post. 57 b (1555).
D (†): GRÅTS-TECKEN. tecken som röjer att ngn gråtit. Uti hwilkas ögon, röda strek, thet är, stora sorgs och gråtstekn synas. Spegel Pass. 186 (c. 1680).
-TÅRAR, pl. (gråte- 1560. gråts- c. 16801712) tårar. Gråtetåårar, betaga migh måål och röst. Svart Ähr. 44 (1560). Spegel Pass. 183 (c. 1680). Dens. 511 (1712).
Avledn.: GRÅTAKTIG, adj. (†) gråtfylld; bedrövlig. Menniskiones ingång til lijfwet är gråtachtigh, fortgången swagh och torfftigh; Och vthgången förskräckeligh. Gallius Gotzigerodius A 4 a (1639). (Drottning Kristina) böjde knä för oss väl fem gånger på rad, med gråtaktiga ögon. BL 17: 74 (cit. fr. c. 1660).
GRÅTELIG, GRÅTIG, se d. o.

 

Spalt G 1126 band 10, 1929

Webbansvarig