Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOX kok4s, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) =.
Ordformer
(förr äv. med eng. stavning o. böjning. coak 1837. coakes 18331865. koaks (c-) 17821869. coke 1825. kokes (c-) 18271892. ko(c)ks (c-) 18341933. kox 1856 osv. kåks 18461900. kåx 1865)
Etymologi
[jfr t. koks, coaks, fr. coke; av eng. coke (coak), pl. (i ä. eng.) cokes (coaks), möjl. etymol. identiskt med eng. dial. coke, märg; jfr ä. eng. o. eng. dial. colk, märg, kärnhus, i avljudsförh. till sv. dial. kälk, märg, gr. γέλγις, kärna i vitlök (jfr KALV, sbst.2). Med avs. på den eng. pl.-formens anv. ss. sg.-form i sv. jfr KÄX, RÄLS, SLIPS m. fl. — Jfr FÖRKOXA, KOXA, v.1]
1) (numera föga br.) i pl. (koll.), om stycken av det under 2 behandlade ämnet. Kolade Stenkol eller så kallade Coaks. Rinman JärnH 963 (1782). Fock 1Fys. 588 (1855).
2) gm torrdestillation av ett fossilt bränsle (t. ex. stenkol) framställt, ss. bränsle (l. reduktionsmedel vid tackjärnstillvärkning) användt ämne, utgörande vad som återstår av det fossila bränslet, sedan dess flyktiga beståndsdelar bortgått i gasform; äv. (särsk. i uttr. naturlig kox) om samma ämne bildat gm processer i naturen. Finkrossad, grovkrossad kox. Då kol förbrännas uti en sluten retort, blifva producterna (bl. a.) coke, — kolade stenkol — tjära, olja. Gerelius Gasupplysn. 62 (1825). Askhalten hos koaksen var högst obetydlig. JernkA 1858, s. 280. Koksen skall vara hård och äga största möjliga hållfasthet samt bör vid utstötningen ur koksugnen falla i stora stycken. Därs. 1907, s. 426. Starck Kemi 280 (1931). — jfr FALL-, GAS-, GASVÄRKS-, GJUTERI-, LOKOMOTIV-, MASUGNS-, MIL-, SMÅ-, VÄRMELEDNINGS-KOX m. fl.
Ssgr (till 2): KOX-ASKA, r. l. f. aska efter kox. JernkA 1825, 1: 284. LAHT 1927, s. 578.
-AVFALL~02 l. ~20. om koxstybb o. d.; jfr AVFALL 3 c. Björkman (1889). JernkA 1900, Bih. s. 52.
-BEREDNING. beredning (av stenkol o. d.) till kox. JernkA 1860, s. 165.
-BILDNING. (coak- 1837) förhållandet att stenkol o. d. (vid torrdestillation) övergår till kox. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 293.
-BRÄNSLE. av kox bestående bränsle. JernkA 1909, s. 183.
-ELDNING. eldning med kox. 2NF 18: 1232 (1913).
-FABRIKATION. JernkA 1860, s. 171.
-GALLER. galler för eldning med kox i kakelugn o. d. BoupptVäxjö 1877. SvD(A) 1920, nr 19, s. 2.
-GRUS. kox krossad till ”grus”. SDS 1929, nr 15, s. 12.
-GRYTA. ett slags ugn vari eldas med kox för uppvärmning o. uttorkning av nybyggnader m. m.; jfr -GALT. WoJ (1891). Patent nr 66296, s. 1 (1928).
-HINK. Strindberg TrOtr. 2: 20 (1883, 1890).
-HYTTA, r. l. f. hytta vari koxtackjärn framställes. JernkA 1860, s. 174. Därs. 1906, s. 526.
-KOL. särsk. (i fackspr.): bituminöst stenkol som vid torrdestillation ger 74—82 proc. kox. JernkA 1907, s. 426. SvD(A) 1934, nr 48, s. 1.
-KROSS. maskin för krossning av kox. GHT 1896, nr 242 A, s. 4. SvD(A) 1933, nr 274, s. 18 (i annons).
-MASUGN~02 l. ~20. masugn för framställning av koxtackjärn. JernkA 1825, 1: 247. 2NF 37: 949 (1925).
-MILA. (förr) mila för kolning av stenkol o. d. till kox. JernkA 1825, 1: 264. WoJ (1891).
-PULVER. pulveriserad kox. JernkA 1844, 2: 10. Därs. 1896, s. 13.
-SORTERING. abstr. o. konkret. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 158 (abstr.). Fem olika kokssorteringar. SvD(A) 1925, nr 177, s. 1.
Ssg: koxsorterings-värk, n. SvD(A) 1925, nr 177, s. 1.
-TACKJÄRN~02 l. ~20. tackjärn vid vars framställning kox användes ss. reduktionsmedel. JernkA 1847, s. 40. NordT 1928, s. 88.
-TEGEL. tegel framställt av malen kox i blandning med eldfast lera l. grafit o. stenkolstjära. JernkA 1881, s. 290. VaruhbTulltaxa 1: 373 (1931).
-TILLVÄRKNING~020. SthmBelysn. 25 (1903).
-UGN.
1) ugn för koxeldning. NerAlleh. 1886, nr 171, s. 4.
2) (numera föga br.) koxmasugn. JernkA 1825, 1: 257. Därs. 1899, s. 305.
3) ugn för koxning av stenkol o. d. JernkA 1860, s. 171. 2UB 5: 299 (1902).
-VÄRK, n. anläggning för framställning av (masugns- o. gjuteri)kox; äv. med anslutning till KOXA, v.1 JernkA 1825, 1: 263. SvUppslB 15: 728 (1933).
-ÅTGÅNG~02 l. ~20. Verd. 1890, s. 4.

 

Spalt K 2588 band 14, 1937

Webbansvarig