Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORTLING kor3tliŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av mnt. kortlink, litet trästycke; jfr holl. korteling; avledn. av KORT, adj.]
byggn. kort stycke trä l. bjälke som insättes mellan taksparrar l. i bjälklag vinkelrätt mot dessa ss. stöd resp. avväxling. Palmstedt Resedagb. 122 (c. 1780). I hvarje stjernlag (i en tornspira) intappas horizontala kortlingar emellan taksparrarne, så att de äfven ifrån sidan sammanhållas och stödjas. Rothstein Byggn. 480 (1859). Bildmark Entrepr. 143 (1921).

 

Spalt K 2539 band 14, 1937

Webbansvarig