Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORRUMPERA kor1umpe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KORRUPTION.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -omp- 17681800. -ump- 1627 osv.)
Etymologi
[jfr t. korrumpieren, fr. corrompre; av lat. corrumpere, fördärva, försämra, förfalska, av com (se KON-) o. rumpere, bryta l. riva sönder, förstöra, till en ieur. rot rup, bryta m. m. (jfr ROB, ROV). — Jfr ERUPTION, RUPTUR, RUTT]
1) († utom i a, b) skada, fördärva; äv. i pass. med intr. bet. RARP 1: 75 (1627). Fisk .. corrumperas lätteligen. Westerdahl Häls. 144 (1764). — särsk.
a) (fullt br.) moraliskt fördärva, demoralisera; företrädesvis i p. pf. i adjektivisk anv. Gustaf II Adolf 516 (1628). Ett Coromperat Samhälle. CAEhrensvärd Brev 2: 379 (1800). Böök 4Sekl. 259 (1928).
b) (i fackspr., fullt br.) med avs. på språk, ord, uttal, textställe o. d.: fördärva, vanställa; vanl. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Lyceum 2: 169 (1811). Enär texten (i Versio vulgata) blifvit betydligt korrumperad. NF 2: 460 (1877). (Den nordamerikanska staden) Galvas namn är en korrumperad form av ”Gävle”. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 24.
2) besticka, muta. 3SAH XLIII. 1: 124 (1666). Korrumperade politiska ämbetsmän. 2NF 38: 940 (1926).

 

Spalt K 2476 band 14, 1937

Webbansvarig