| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUPTUR ruptɯ4r, äv. RUPTYR rupty4r, r. l. f. (AOxenstierna 5: 471 (1630) osv.) ((†) n. Brask Pufendorf Hist. 215 (1680), Almqvist GMim. 3: 132 (1842)); best. -en, äv. -n (ss. n. -et); pl. -er.
1) (†) sönderbrytande l. nedrivande (av ngt). Den höga Flygeln .. bör wara aff Jord, .. at facilitera rupturen aff Flanquen, när det behöfdes at retranchera sig. Rålamb 8: 139 (1691). Dalin (1855). jfr: Ruptur .., egentl. sönderbrytning. Dalin (1871).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.; specialanv. av 1] (av)brytande av fredliga l. vänskapliga förhållanden l. förbindelser samt i därmed sammanhängande bet.
a) (numera bl. i historiskt arkaiserande stil) i fråga om regeringar l. stater o. d.: brytande av vänskapliga förbindelser l. av fredstillstånd (o. inträdande av fiendskap l. krigstillstånd); brytning (se d. o. 14); fredsbrott; krigsutbrott; förr äv. om avbrytande av förhandlingar; förr äv. med gen.-bestämning l. med bestämning styrd av prep. på, betecknande det som brytes. (Gm att G. II A:s framgångar korsat de kejserligas förhoppningar att dra ut på tiden med förhandlingarna) ähr således rupturen på tractaten .. skedt. AOxenstierna 5: 471 (1630). En ruptur med Churfursten aff Brandenburgh och flere som wåre wänner och Bundzförwanter nu ähre. Stiernman Riksd. 860 (1634). (Att) förursaka stilleståndets ruptur och brott. HH 20: 393 (c. 1640). Bemälte (franska) Håff åstundar att ingen rupture skulle skee emellan Swerige och Preussen. HSH 10: 323 (1715). Rupturen med England var så afgjord, att redan voro ordres afgångna till Göteborg om läggande af embargo på engelska skepp samt effekter. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 164 (1809). SvRiksd. I. 4: 20 (1932; om förh. 1675).
b) (†) i utvidgad anv., om krig(stillstånd) l. om enskild krigshändelse; fälttåg l. drabbning l. träffning o. d. (Han hade) mycket uthstådt j Ryska Rupturen. FinKyrkohSP 5: 206 (1668). Wiborgska rupturet. UrFinlH 723 (1712). GT 1788, nr 125, s. 3.
c) (†) i allmännare anv.: störande av lugn o. ordning; oväsen, orolighet, uppståndelse, förvirring, villervalla. Biurman Brefst. 173 (1729). HSH 2: 151 (1775).
d) (numera mindre br.) i fråga om personer: brytande av (vänskapliga) förbindelse(r) l. umgänge o. d.; inträdande av fientligt förhållande l. öppen oenighet o. d.; brytning (se d. o. 14); äv. om brytande av trolovning. Rupturen (dvs. riksrådet Sinclairs brytning) med gamla mösspartiet sker. GJEhrensvärd Dagb. 1: 47 (1776). Min ruptur med Kullberg. Tegnér (WB) 5: 519 (1825). Reuterdahl Mem. 70 (1858; om brytande av trolovning). Misstämningen ledde till formlig ruptyr. Linder IbsStrindbg 135 (1933, 1936).
3) (†) om handlingen att yppa en hemlighet l. att meddela ett förtroende (o. därmed bryta tystnaden om ngt). (Den i revolutionsplanen invigde) väntade förmodligen, att jag skulle göra någon rupture till honom. JMSprengtporten (c. 1780) i MoB 8: 49.
4) [jfr motsv. anv. i fr.] med. lokal bristning av organ l. mjukdel (i människo- l. djurkropp), särsk. av slemhinna l. magsäck l. tarm l. lunga (på grund av sår l. inflammation o. d.) l. av muskel l. sena (på grund av kraftig sammandragning l. uttänjning). HdlCollMed. 1695, s. 582. Subkutan ruptur av tummens långa sträcksenor. Hygiea 1921, s. 552. — jfr MJÄLT-, MUSKEL-, PERINEAL-RUPTUR.
5) (numera knappast br.) geol. om förkastning; anträffat bl. i uttr. disjunktiv ruptur, om längsförkastning. Ramsay GeolGr. 273 (1909). Ramsay GeolGr. 2: 28 (1931).
Särsk. förb.: rupturera in. med. om cysta o. d.: brista o. tömma sig in (i ngt). Om cystan rupturerar in i en bronk, förorsakar den paroxysmal hosta. SvLäkT 1935, s. 1141.
Spalt R 3059 band 23, 1960