Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONVERTER konvær4ter, r. l. m.; best. -n; pl. -trar, äv. = (Böök ResTyskl. 31 (1916), Frölich Lewis Babb. 174 (1923)); förr äv. KONVERTOR, r. l. m.; best. -n; pl. konvertorer.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -ter 1867 osv. -tor 1874—1900)
Etymologi
[jfr t. konverter; av eng. converter (ä. eng. äv. convertor), till convert (se KONVERTERA). Anm. Bet. 1 har utgått från eng. convert i bet.: omvandla järn till stål; i sv. har ordet i denna anv. tidigt kommit att anslutas till lat. convertere i bet.: vända upp o. ned, stjälpa o. d.]
1) metall. vid vissa metallurgiska processer (i sht vid färskning av tackjärn) använd stjälpbar blästerugn, stjälpugn. JernkA 1867, s. 181. NoK 76: 48 (1927). — jfr BESSEMER-KONVERTER.
2) (föga br.) tekn. elektrisk transformator. MeddJordbrDep. 1: 35 (1901). FörslElektrOrdl. (1931).
Ssgr (till 1; metall.): KONVERTER-HALS. den övre, avsmalnande delen av en konverter. JernkA 1880, s. 494. —
-MANTEL. en konverters ytterbeklädnad av järnplåt. TT 1882, s. 57. —
-NACKE. (mindre br.) den nackformigt utbuktande delen av konverterhalsen. JernkA 1883, s. 342. —
-SKORSTEN~20 l. ~02. skorsten varigenom konvertergaserna bortledas; stundom om konverterhals. JernkA 1882, s. 374.

 

Spalt K 2332 band 14, 1937

Webbansvarig