Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTAMINERA kon1tamine4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KONTAMINATION (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kontaminieren, fr. contaminer, ävensom eng. contaminate; av lat. contaminare, befläcka, av com (se KON-) o. taminare, avledn. av stammen i tangere, beröra (se TANGERA)]
1) (†) fläcka, förorena, besudla; äv. bildl. Emedan den samma (dvs. artigheten) i detta bref strax contamineras med een så swår fölljande imputation (dvs. tillvitelse). Schück VittA 3: 391 (i handl. fr. 1685). Ekbohrn 1: 141 (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) (i fackspr., i sht litt.-hist. o. språkv.) sammansmälta, hopröra, hopblanda. Det hos romarne öfliga förfaringssättet att kontaminera eller sammanarbeta flera grekiska stycken. Schück VLittH 1: 345 (1899). SvFmT 12: 354 (1905).
Avledn.: KONTAMINATION, r. l. f. [jfr t. kontamination, eng. o. fr. contamination; av lat. contaminatio (gen. -ōnis)]
1) (knappast br.) med. till 1: förorening, nedsmittande. Ekbohrn 1: 141 (1868). SvUppslB (1933).
2) till 2; äv. konkret. särsk.
a) litt.-hist. om sammansmältning l. sammanblandning av två l. flera litterära motiv l. företeelser o. d. Schück (o. Warburg) LittH 1: 35 (1895).
b) språkv. om sammansmältning av två ord l. paradigm l. fraser som till den nya formen avgiva var sin lätt urskiljbara beståndsdel. NF (1884). Noreen VS 3: 27 (1905).
Ssgr (till kontamination 2 b; språkv.): kontaminations-bildning. konkret; jfr BILDNING 3 d slutet. Landsm. XX. 1: 776 (1906).
-form; pl. -er. Noreen VS 3: 27 (1905).

 

Spalt K 2237 band 14, 1937

Webbansvarig