Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTAGIÖS kon1tagiø4s l. konta1– l. kontag1-, sällan -ʃiø4s (kånntaschiö´s Dalin), adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr vanl. skrivet con-. -gieux 1716. -giös 1821 osv.)
Etymologi
[jfr t. kontagiös, eng. contagious; av fr. contagieux, av lat. contagiosus, smittande, avledn. av contagium (se KONTAGIUM)]
1) med. om sjukdom l. smittämne: smittande. Swedberg Schibb. 259 (1716). ConvLex. 1: 373 (1821). En Engelsk läkare, afsänd till Hamburg för att studera Choleran, har förklarat densamma för icke kontagiös. Tiden 1848, nr 248, s. 3. Wirgin Häls. 3: 166 (1933).
2) etnogr. o. rel.-hist. i uttr. kontagiös magi, magi som grundar sig på beröringsassociationer o. bl. a. innebär att den som kommit i besittning av ngt som tillhör ngn annan därigm kan utöva invärkan på denne. Nilsson PrimRel. 19 (1911). Fornv. 1930, s. 4. SvUppslB 17: 1191 (1933).
Avledn.: KONTAGIOSITET, r. l. f. [jfr t. kontagiosität, fr. contagiosité] med. till 1. Contagiositeten i Puerperalfeber. TLäk. 1832, s. 57. Wirgin Häls. 3: 53 (1933).

 

Spalt K 2234 band 14, 1937

Webbansvarig