Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTANTER kontan4ter, sbst. pl.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr d. kontanter, holl. o. t. kontanten; substantivering av KONTANT, adj.2]
reda pänningar, kontanta pänningar, pängar. Zettersten AnmMynt 111 (1771). Som han intet hade fyllest contanter til hands, så (osv.). Envallsson Niugg 41 (1784). Björn Pap. 13 (1794). Tjugotusen kronor i kontanter. Hagberg Shaksp. 7: 156 (1849). SvD(A) 1935, nr 201, s. 7. — särsk. (mindre br.) med adjektiviskt attribut. (Skogsförsäljarna) voro alltför ovana vid stora kontanter. SvD(A) 1929, nr 328, s. 16. (†) (I Amsterdam) äro alla varor .. at få igenom byte af blanka contanter. SvMerc. 1763, s. 704 (1761).

 

Spalt K 2240 band 14, 1937

Webbansvarig