Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPATRIOT kom1patriω4t, äv. 01—, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet com-)
Etymologi
[av fr. compatriote, till lat. compatriota, av com (se KON-) o. patriota, landsman (se PATRIOT)]
(i av franska påvärkat spr., numera i sht i Finl.) landsman. MStenbock (1710) hos Loenbom Stenbock 2: 39. Lagus Kellgren 285 (1884). Ackté Minn. 80 (1925).

 

Spalt K 2041 band 14, 1937

Webbansvarig