Publicerad 1936 Lämna synpunkter KLANGKLANG klaŋ3~klaŋ2 l. 4~1, n. Etymologi [av ljudhärmande urspr.; jfr KLANG, interj.] (tillf.) = KLINGKLING 2. Fröding Eftersk. 1: 127 (1894, 1910; se under KLINGKLING 2). Spalt K 1082 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
