| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLANG klaŋ4, interj.
användt för härmande av klingande ljud. Kling, klang, se KLING, interj. Warnmark Epigr. K 4 b (1688). ”Klang, plang, klang, plang!” Champagne-korkarne springa! Bremer Nina 634 (1835). Klang, min vackra bjellra, i den sena qväll! Topelius Ljungbl. 48 (1842, 1860). Strindberg SvÖ 2: 142 (1883). — särsk. (numera knappast br.) användt vid skålning: skål! Klang, gubbar, i pokalen! Bellman 1: 181 (1771). Klang! min nådiga, drick och stäm nu in i vårt skrål. Dens. (BellmS) 2: 24 (1785, 1791). Wecksell DHjort 85 (1862).
Spalt K 1082 band 14, 1936