Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASTIGATION kas1tigatʃω4n l. -aʃ-, äv. 01— (-tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet ca-)
Etymologi
[jfr t. kastigation, eng. castigation; av lat. castigatio (gen. -ōnis), tuktan, aga, vbalsbst. till castigare (se KASTIGERA)]
vbalsbst. till KASTIGERA.
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) motsv. KASTIGERA 1. RP 1: 120 (1628). Den castigation som skier på tienliga ställen, och med rijs. VDAkt. 1711, nr 257. BerRevElLärov. 1832, s. 20. BonnierKL (1925). — särsk. om i religiöst syfte utförd självbestraffning, späkning. Schroderus Os. III. 1: 335 (1635). 2NF (1910).
2) (†) motsv. KASTIGERA 2: ”beskärning”, ”retuschering”. SvLitTidn. 1821, sp. 191. Så snart detta kapitel blir färdigtryckt, skall jag skicka det till Din castigation. CAAgardh (1831) hos Berzelius Brev 10: 70.

 

Spalt K 762 band 13, 1935

Webbansvarig