Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANTELE kan4tele l. 302 (akut l. grav Östergren (1929)), r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(kantele 1821 osv. kandele 18111864)
Etymologi
[av fin. kantele, kandele(t), möjl. av lit. kankles]
i Ostpreussen, Litauen o. Finl. förekommande primitivt knäppinstrument av cittratyp. Rosenblad Rühs 1: 13 (1811). Kantelen .. är finnarnas nationalinstrument. Boivie NordMMusik. 12 (1911). Andersson Stråkh. 47 (1923). Jfr Porthan 3: 366 (c. 1778).
Ssgr: KANTELE-HARPA, r. l. f. kantele. Retzius FinKran. 83 (1878). Boivie NordMMusik. 9 (1911).
-MUSIK. Retzius FinKran. 135 (1878).
-SPEL. Retzius FinKran. 85 (1878). Andersson Stråkh. 145 (1923).
-SPELARE. Retzius FinKran. 134 (1878).
-STRÄNG, r. l. m. Cannelin 136 (1908).

 

Spalt K 410 band 13, 1935

Webbansvarig