Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAJSA kaj3sa2, i bet. 1 f., i bet. 2—5 r. l. f.; best. (i bet. 2—5) -an; pl. (i bet. 2—5) -or.
Etymologi
[eg. smeknamnsform till kvinnonamnen KARIN o. KATARINA. I bet. 1 åsyftas troligen ngt helgon med namnet KATARINA. I bet. 5 föreligger en ombildning av KASINO med formell anslutning till namnet KAJSA. Jfr Hjelmqvist Förnamn 135 ff. (1903)]
1) (numera i sht folkligt o. skämts.) namn på övernaturligt, kvinnligt väsen som tänkes råda över vindarna l. vara en personifikation av vinden l. vindkåren; särsk. i uttr. blås, Kajsa, av seglare o. sjöfolk o. d. användt utrop, då vindstilla råder o. man önskar (för segling lämplig) vind. Det är lugnt — / Blås, Cajsa! Nicander 1: 184 (c. 1830). Lundin o. Strindberg GSthm 540 (1882). Den allbekanta farleden utåt kilade vi förbi för en frisk N.V. och kommo förbi Vaxholm vid 8-tiden, men sedan ville Kajsa ej vara med längre. TIdr. 1897, s. 92. Hembygden- (Hfors) 1910, s. 316.
2) (i soldatspr., skämts. i vissa trakter) benämning på ränseln; jfr KALV, sbst.1 2 b. Engström JanneB 17 (1864). Anm. Jfr det i äldre soldatspr. förekommande uttr. klappa Kajsa, bära ränseln på ryggen. Cederström Minn. 40 (1913).
3) (i vissa trakter, skämts., vard.) benämning på kaffepannan, ”kaffepetter”. Hjelmqvist Förnamn 136 (1903). När .. elden muntert sprakade i den öppna spiseln, ”kajsa” puttrade (osv.). TurÅ 1907, s. 245.
4) ss. benämning på hyrvagn; i ssgrna HYR-, HYRKUSK-KAJSA.
5) (vard.) spelt. ss. benämning på vissa kort i kasinospelet; i ssgrna LILL-, STOR-KAJSA.

 

Spalt K 57 band 13, 1935

Webbansvarig