Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASINO kasi4nω, äv. -o l. (kasi´no Dalin; kasi´nω LoW (1889)), n.; best. -t; pl. (i bet. I) -n (Hoppe (1892) osv.), stundom (med fr. pl.-ändelse) -s (Wingård Minn. 2: 18 (1846), Knöppel Barb. 217 (1916)) ((†) = (IllMilRevy 1899, s. 462)).
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. kasino (ca-) 1845 osv. cassino 18171883)
Etymologi
[jfr t. kasino, eng. casino, fr. casino; av it. casino, dimin. till casa, hus, av lat. casa, koja, hus (se KASA, sbst.1)]
I. (i fråga om utländska förh.) (förnämt) hus (på landet l. i landtlig omgivning) samt i anv. som utgå från denna bet.
1) (förnämt) landthus; äv. om ensligt liggande, av park l. trädgård omgiven (förnäm) byggnad i stad; äv.: lusthus. Andersson (1845). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904). I portiken till Villa Albanis (utanför Rom) kasino ser man två tronstoder. Rydberg RomD 11 (1876).
2) byggnad (lokal) som äges l. förhyres av en sällskaplig förening o. vari denna samlas; klubbhus; äv. om sällskaplig förening: klubb; numera företrädesvis dels om officersmäss, dels om förlustelseetablissemang l. förlustelselokal l. ss. samlingsplats tjänande hotell med restaurang (särsk. å badort); jfr SOCIETETS-HUS, -VÅNING. Gynther ConvHlex. (1845). Det är Värdshus, om man så vill .. det är ett Tivoli eller Casino. Almqvist Törnr. 3: 153 (1850). Rundt den storartade gemensamma officersmessen eller kasinot (i lägret vid Suirtz i Ryssl.) voro härliga planteringar anordnade. IllMilRevy 1898, s. 81. Matsalen och kaféet (i värdshuset) hade rang, heder och värdighet av kasino eller societetsvåning. Åkerlund Baroja DonJ 35 (1925). — jfr OFFICERS-, STRAND-KASINO m. fl.
3) [anv. synes utgå från it. casino de(i) nobili (TeutschMerkur 1775, 2: 129), benämning på lokaler för adliga spelklubbar i Italien] spelhus, spelbank; äv. om spelbank ss. affärsföretag. Andersson (1845; om ett spelhus för adeln i Florens). 2NF (1910). Att monegaskerna hädanefter få bestämmanderätt i kasinots (i Monte Carlo) skötsel. Upsala(A) 1929, nr 16 A, s. 5.
II. spelt.
1) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.; möjl. eg.: kortspel som brukar spelas i kasinon (i bet. I 2)] benämning på ett slags enkelt kortspel (”sällskapsspel”). Düben Talism. 4: 27 (1817). Dalin 289 (1851). Cassino spelas med en hel kortlek, vanligen af fyra men stundom äfven af två eller tre personer. Hagdahl Fråga 28 (1883). Larsson i by Vår 91 (1927).
2) [jfr t. das kleine, grosse kasino, eng. the little, great cas(s)ino] benämning på två kort i det under 1 nämnda kortspelet, nämligen spadertvåan, kallad lilla kasino, o. rutertian, kallad stora kasino; jfr LILL-, STOR-KAJSA. Två .. kort, som caracterisera Spelet, och hvilka bära namnet Cassino, nemligen Spader Tvåan och Ruter Tian. Düben Talism. 4: 28 (1817). Stora cassino (rutertia) räknas för 2 points. .. Lilla cassino, spader tvåa, .. räknas för 1 point. Hagdahl Fråga 28 (1883). Björkman (1889). Anm. Ifrågavarande kort kallas vard. äv. lillkasina resp. storkasina.
Ssg: (II 1) KASINO-SPEL. Cassinospelet är af italienskt ursprung. Lindskog Spelb. 204 (1847).

 

Spalt K 669 band 13, 1935

Webbansvarig