Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KABIRER kabi4rer, sbst. pl.
Etymologi
[jfr lat. Cabiri, pl.; av gr. Κάβειροι, pl.]
(i fackspr.) om forngrekiska gudomligheter av förgrekiskt urspr., ofta kallade ”de stora gudarna”, vilka dyrkades i sht på Lemnos, Imbros o. Samothrake. Wennerdahl (1748). Bekanta äro Kabirernas mysterier, som antingen af dem infördes, eller .. till deras ära firades. Melin 1: 882 (1845). Nilsson ArkeolUppt. 61 (1933).
Avledn. (i fackspr.): KABIRISK, adj. Wennerdahl 119 (1748).

 

Spalt K 20 band 13, 1935

Webbansvarig