Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKIETYD iŋ1kiety4d l. -kjet-, l. äŋ1– (änngkiety´d Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(inquietud 1852—1854. inquietude 1769—1904. inkietyd 1900—1921. inkiettyd 1889)
Etymologi
[jfr eng. inquietude; av fr. inquiétude, av lat. inquietudo, avledn. av inquietus (se INKIETT)]
(numera knappast br.) oro, ängslan, otålighet; förr äv. i pl.: farhågor, bekymmer. Sahlstedt (1769). Rosenstein 3: 340 (1788). WoJ (1891). Cannelin (1921).

 

Spalt I 565 band 12, 1933

Webbansvarig