Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDIFFERENTIST, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. indifferentist; av fr. indifférentiste, avledn. av indifférent (se INDIFFERENT)]
(†) person som i ett l. annat avseende, särsk. i fråga om religiös åskådning o. d. är indifferent (se d. o. 3). SedolärMercur. 2: nr 12, s. 7 (1731). Posten 1769, s. 543. (Geijer) var lika långt från indifferentistens liknöjdhet, som från ifrarens hat. BEMalmström 7: 127 (1848). De Geer Minn. 1: 29 (1892). Ekbohrn (1904).
Avledn.: INDIFFERENTISTERI, n. (†) likgiltighet i religiösa ting, indifferentism. SvMerc. 2: 159 (1756). Köld för Religion och et lättsinnigt Indifferentisteri. Lanærus Försök 26 (1788). —
INDIFFERENTISTISK, adj. (föga br.) adj. till INDIFFERENTISM o. INDIFFERENTIST. Thomander 3: 30 (1857). Från religiöst indifferentistisk ståndpunkt. PedT 1891, s. 1.

 

Spalt I 347 band 12, 1933

Webbansvarig