Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDIER in4dier, l. INDER in4der, m.; best. -n; pl. =; förr äv. IND, m., anträffat bl. i sg. best. -en.
Ordformer
(inden, sg. best. 1810. inder, pl. 1674 osv. inder, sg. 1847—1889. indier 1819 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. inder, indier, holl. indier, ävensom lat. indus; bildat till lat. India, Indien. Ordet har i de långivande germanska språken trädt i stället för resp. motsvarighet till INDIAN i motsv. bet., sedan detta ord kommit att beteckna amerikansk inföding]
man tillhörande ngn av (Främre) Indiens infödda raser, i sht dylik av arisk härstamning, hindu; i pl. om individer av indiska folk utan hänsyn till kön. Sylvius Mornay 34 (1674). Inderna sönderfalla i flera särskilta folkslag, såsom Mahratter, Rajeputer (osv.). Lind af Hageby Minn. 77 (1860). Reinius Hagenbeck Sydas. 32 (1927).

 

Spalt I 344 band 12, 1933

Webbansvarig